Bianco

I förrgår var första gången på 3 veckor som jag hade båda händerna fria när jag gick ut genom porten och till bilen hemifrån. Jag blev riktigt att stanna upp innan jag klev in i bilen, kände lixom att jag glömt nåt. Lämnade Jeff hemma med Chrille (sittandes i bilstolen, enda sättet Chrille kan förflytta lillkillen för tillfället) medans jag åkte kvickt (söla som fan o njöt av ensamheten) till Minimarket och handlade diverse nödvändigheter. Börjar bli lite småirri på den här situationen att ALLTID ha minst ett stycke avkomma med mig vart jag än ska. Var han inte mammig från förut, vad ska han inte vara nu!? Hjääälp  =)

Int för att jag tror att Chrille är mindre irriterad på sin arm heller, som första gången är fri från mitellan en längre stund idag. Måst va slött att bara kunna ligga i en och samma position o sova, bli påmind om att armen är oanvändbar när det görs försök till att använda den och smärtan är ett faktum.

Det är bara att se det bästa ur situationen: TUR I HELVETE ATT INT HAN BLEV OPERERAD SAMMA DAG SOM JAG.