Bianco

Idag har Li varit med moffa och "skött sin häst". Det var en vit häst med svarta prickar i stallet som hon fick rida på. "Jag har ridit, och så börja den springa!!! ", vrålar Li lyckligt i telefon. Den hade alltså börjat trava...Li skumpade, men höll i sig i sadeln med lysande ögon. Man skulle väl haft hjärtat i halsgropen om man sett det, men tur var så låg jag just då i samma ögonblick på soffan och LATADE MIG.

Sen bjöd mina päron oss på middag. En stel, muskelvärkande Chrille hasade sig upp från soffan när det bjöds på fjolårets sista rådjurrsadel med kokta päron och kantarellsås. Såsen skulle man kunnat äta som den är med sked, rådjurssadeln smälte i munnen och pappas hemodlade potatisar går inte att klå. Det var rena rama lyxmiddagen såhär på söndagskvisten. Och inte nog med det. Med oss hem fick vi hemrökta flundror och päron, så då har man lunch imorgon, och mina gullefjun har middag, bara att värma. Ah, det är bra med föräldrar som förser en med högklassig mat.

Imorgon är det väckarklockspass igen, 9-17, och kl. 17 är det personalmöte, kanske man får nåt gott i magen då. Hela veckan är fullspäckad med det ena och det fjärde. Så på fredag smiter vi västerut.