Bianco

Efter ännu en hård natt har jag tagit mig ur sängen och klätt på mig, vaskat plytet med iskallt vatten och lyssnar på friden. Li och hennes far glömde nämligen den heliga björnen Elis på dagis i onsdags, och även fast accepterade substitut valts ut till natten drömmer och gnyr hon om den där platta, nötta björnen. Igår skulle jag gå och och lägga mig "i tid" för en gångs skull (dvs innan halv två), så jag kröp under täcket redan vid tolv, trött, slut och varje gång jag höll på att somna hände ngt.

-Ena gången började cd-luckan i datan banka på dörren i databordet inifrån, eftersom jag höll på att bränna en film och den var klar, men dörren var fast, så den for in och ut och dunkade på trädörren tills jag insåg att det inte var Li som höll på med nåt.
-De resterande ljuden som kom var tionde minut fram till halv tre, var från en  olycklig liten tjej. Jag vart helt tokig av trötthet och nerverna höll på att brista. Jag övervägde att ta upp henne ur sängen, avreagera mig och dammsuga lägenheten, som jag inte hade hunnit med tidigare på dan. Till slut hittade jag mina öronproppar, tryckte in dom så långt jag kunde, och kunde somna...till 9.30. Jag lär klara mig på denna sömn idag. Men just då var det så jobbigt, tänk hur man kan vara på gränsen att bli tokig och ringa Grelle av lite trötthet.

Nu sitter fröken glad och nöjd i soffan och förklarar flinande för mig att "inatt vart du förbannad". Gulle. D va då d. Inga numer. Nu väntar vi på mobbo Robban som ska komma hit från båten.