Bianco

Natten var INTE kul med öronbarnet, oj oj oj vad stackarn skrikit, hungrig, vill äta, men tar ont och kan inte. Mycket lättare gick det dock att somna mage mot mage med mamma (d onda bara FÖRSVANN!). Fast efter en lååång morgons sömn (mamma oxå, vågar INTE nämna när jag steg upp), supp och andra dosen antibiotika så var dagen lite enklare och han har ätit lite mer. Blöjan var kruttorr "imorse", stackarn. Fontanellen har börjat ge vika=uttrokad, lär knappast bli bättre av att han skiter som en frasse pissar så nu är uppgiften att smälla i han käk ofta. Nu sitter syskonen Helsing o kikar på Bolibompa. Och första gången jag är in på datan, har haft abstinens hela dan.

Klockan två tryckte jag in påsarna under ögonen och drog till Krokenscafét. Ett litet avbrott blev det och jag drog från Krokens (Strandnäs) via hem (Södragatan) och ut till Solberget (Kalmarnäs) och tillbaka till Krokens. Allt på 21 minuter och då höll jag fartbegränsningen. Stannade även på Solberget och bytte några ord med den sängliggande sjuklingen Lina som jag hade förde ut alla mina Desperate Housewifes boxar till (det var syftet med den 21 minuts krokenspausen). Tänk så snabbt d kan gå UTAN ungar med. Jeff sussade gott i en skönt vaggande vagn på promenad med faster Camilla och Bianco (tack igen, det är bra att det är nån som förser mina "djur" med sköna promenader!)

Väl där igen så drog jag och storkusinerna igång med tygtryck. Fy fan va kul! Började göra ett tygstycke som ska till ett dynvar till Jeffs babykudde. Så har han nåt nytt att glo på då han ligger o dregglar i vaggan/den kommande spälsängen. Ritade en blå robot, en gul spindel, ett svart t-fat och ett rött spöke och där finns plats för några figurer till. Längtar till nästa gång. Mycket roligare att pyssla när man inte har nå småttisar med som behöver hjälp stup i minuten. Dock kom Samuel  och Li med på slutet, men då va man ju nästan klar själv och hade lite hjälptid över. Jeff sov under tiden.

Givetvis bjöds det på 9 personers middag (herregud, asså d e sjukt mycket bara sådär på en onsdag) som sväris Runa hade gjort (supergod lasagne). Ni kanske har erfarenhet av äldre personer?! Min svärmor Runa 78 är rolig, för allt ska va så omständigt när det gäller henne. Då hon gjort och gräddat lasagnen hemma (bara för att den inte ska va så rinnig och skvimpa över under bilfärden, smart tänkt) ser hon till att Chrille, jag och Camilla, att alla vi är 3 gånger informerade om vad det är för recept, vad som är i den, hur den gräddats och varför, och hur många grader den ska värmas på nytt i ugnen och på vilken höjd i ugnen den ska va. Fniss jag tycker det är gulligt, medans hennes barn nog börjar tröttna på att d ska va så omständigt jämt.