Kommentarkrav
Hemma hos oss så är det jag som gapar och höjer rösten (av de vuxna), tror Chrille har fel på stämbanden, för han vet inte hur man gör. Det är allt från bestämd röst åt ungarna, till frustrerande svordomar när man slår tårna i stolsbenen. Ibland kokar det över och då kan även ena foten bli tung och ljudfylld mot parkettgolvet. Börjar känna mig som en riktig häxa i all den här kaosen med spädbarn och handikappade.
Hur är det för dig/er? Kan ni hålla er från att gorma eller är ni NORMALA och gapar och hojtar mellan varven ni med? Åt vem och hur mycket?
KOMMENTERA PÅ NU!
I vår familj e det oxå BAAARA jag som gormar och kastar grejer. ( dock ytterst sällan ) Robbe hade önskemål om att bebin sku få ärva mitt utseende, hans lugn och INTE så mycket av mitt " de där hysteriska beteende " !! Hahahaha.... Tror Tessa att det e nåt släktfel, för jag e VÄLDIGT högljud med allting jag gör, och Robbe märks knappt... jag lever livet PASSIONERAT ( och högljutt )
Hemma hos mig är d nog jag själv (med tanke på att d e bara jag o katten som bor där), men sen finns d ju de stunder då morsan tittar över :D
När det gäller barn så är det är jag som gapar, skriker å slår handen i bordet... D verkar inte riktigt ha den genen! Men ibland kokar det nog över för honom också, när det blir för mycket trams, men det märks enbart genom en något mer bestämd röst. Ganska jobbigt egentligen, för inte tusan lyssnar A på mej om jag är bestämd, gör din ängel det?!?
Fy fan va skönt att höra, att fler än jag får hjärnsläppibland. Japp, det är ju mig hon lyder mest sen (hon är väl rädd att stadiet efter "bestämd" ska komma, då e inte mamma rolig). "Annars ropar jag på morsan", säger C ifall hon inte gör som han säger.
Ja nog lyder han, men det är nog av samma orsak som du... Behöver bara hota med
att "snart blir mamma arg" så brukar det lösa sig, förutom i de mest trotsiga stunderna (som för övrigt verkar va fler än de otrotsiga...) Men lyssnar gör han inte, ibland tror jag han är döv, men han väljer helt enkelt att inte lyssna! Suck...
Hehe, "dövsyndrom". Han hör vad han vill höra asså, låter nog lite bekant. Det är konstigt att man ska måsta stå på bristningsgränsen ibland, om man ändå minns hur man tänkte som barn.
Ja Tessa här behöver jag väl inte kommentera läget, eftersom du ibland kallas in som "The Nanny" =)
stora kramisar svägis
Vi gapar inte så mycket. Om det är någon som gapar är det kanske jag, när det vankas PMS-slir i huvvet...
Behöver jag ens kommentera detta. Likadant här, alltså. :)
Det är alltså vi "kärringar" som gapar och tar i från tårna när det väl gäller. UNDRAS varför. Jag vet svaret men tänker inte skriva det.
för att ni har vad det krävs / för att män har respekt för kvinnor *host*? Bara en vild gissning som jag tycker att stämmer :-)
