Bianco

Äntligen tog jag mig samman och fixade bort de där stödhjulen. Hon har inte riktigt behövt dem de senaste månaderna, och jag är riktigt bra på att skjuta fram saker. Påväg hem från dagis idag så sa jag att "nu när vi kommer hem skruvar vi bort dom". Hon vart  närka och mjäkig, ville nog inte riktigt. "Tänk om jag ramlar och slår mig". Men efter en påminnelse om att hon ju egentligen skulle tagit bort dem när hon blev storasyster och att hon kan balansera sååå långt, så flina hon ett stolt OKKEJ DÅ. Så vi började med att fälla upp stödhjulen på Lis lilla cykel o provade, och det gick ju galant. Lite rostig vid start och stop, men det övade hon på några gånger tills det gick bättre.

Hon har faktiskt varit snabblärd på den där cykeln. Hon började ju cykla först i våras, lite över 3 år gammal, och i höstas höjde vi upp stödhjulen lite grann. Sen vart hon lat och lutade på sida, så att ena hjulet var i hela tiden o skårra. Tills höggravida jag börja "räkna hur länge hon kan balansera utan att det hörs". Vipps så skärpte hon till sig och nu har hon hållit på och övat i några månader. Riktigt duktig -igen.


Får se hur smärtfritt resan till dagis går imorgon  =)  I vår ska hon få en ny cykel, en försenad födelsedagspresent. Nu får stödhjulen ligga i garaget tills Jeff ska ha dom.

---------------