Bianco

***
De senaste dagarna har jag börjat få mer o mer känningar av att det närmar sig dagen D.

-Det sticker, drar och strålar "där nere" när Jeff rör på sig.
-Jag kommer på mig själv att gå mer bredbent än vanligt och känner att det "tar emot" när jag går vanligt. Men gör d ändå.
-Skiter flera gånger om dan, trångt?
-Allt känns betydligt tyngre än för en vecka sen. Börjar få ont i ryggen igen, asså i svanken.
-Det trycker på överallt och det har börjat "ta ont" i magen.
-Humöret tryter mer än vanligt.
-Jag vill inte äta så mycket.

Jag har ju sagt att han gärna får komma tidigare. Men nu när jag börjar förbereda mig mentalt ryggar jag tillbaka. Det som jag har oroliga drömmar om är att det ska sätta igång så olämpligt att jag inte hinner mig iväg till sjukan, utan föder hemma -ensam, för att Chrille e på jobb. Sånt där ploppar upp i huvet på mig. Fast knappast sker det, det tog ju över 50 timmar sist så...vafan oroar jag mig för??? Dessutom ska Chrille operera sin axel den 6 nov. Det finns ju interntelefoner på sjukan.
-----------------------------------------------------------------------------------
På måndag ska Korvela ringa och snacka ang. dermoiden. I och med att jag ändå ska opereras "så fort som möjligt" med ett sju helvetes snitt så kanske man skulle begära kejsarsnitt och ta ut både Jeff och hårbollen på samma gång. Ska se vad han säger. Blir ju inte så enkelt ifall man mitt iallt sen ska bli inskriven på sjukan IGEN mitt i amning och babybärning. Visst, vaginal förlossning är alltid bäst för barnet, men om man överväger för- och nackdelar. Jag är lite förvirrad. Vad tycker ni?