Bianco

 

1) Killar, oavsett ålder, som går med byxorna så långt nere, så inte bara kalsongkanten syns, utan byxlinningen startar under klintarna och hela kalsongarslet är framme. Kan ens tjejerna tycka det är snyggt? Man vill ju se jeanröven lixom.

2) Tjejer i tonåren, som bär så kort kjol, så man ser vilken färg de har på trosorna.

 

3) Föräldrar till ovanstående nämnda barn, man har faktiskt att säga till om. Tror inte att deras söner plötsligt hasar ner byxorna när de är 16 eller 19, eller deras döttrar börjar klä sig som en prostituerad vid myndig ålder eller då de flyttar hemifrån, om deras föräldrar under deras uppväxt varit engagerade i och påverkat sitt barn om hur det inte är okej att klä sig. Satan om jag inte skulle bränna alla proppar om någon av mina barn kom sådär på stan.

 

4) Kraftigt överviktigt folk som slaffsar i sig godis, fet mat och läsk måndag som lördag. Deras lår är så feta så de får skavsår mellan låren, de är redan så överviktiga så det känns säkert hopplöst för dem att börja göra något åt det. Det finns allt från små barn, tonåringar till vuxna, som beter sig på det här viset. Att de inte tänker på sin hälsa alls. Även om jag älskar chips och salt själv, så vart jag nästan illamående då jag cyklade på jobb häromdagen och mötte en riktigt fet tjej (15-20 år, svårt att avgöra) som gick och tryckte i sig ett rör med Pringles chips. Lunch, mellanmål eller ej, hon borde hålla sig till sånt en dag i veckan (max). Jag vill hjälpa dom.

5) "Skvaller" Folk som snackar skit. Sådana som går omkring och letar efter dålig info om andra, för att sprida vidare, sant eller ej. Det kan vara så att de är så bittra på något i sitt eget liv, eller så har de inte så mycket till liv, så de försöker omedvetet göra livet lite sämre för de som verkar ha det lite bättre. Rykten och skvaller har jag inte mycket till övers för. Ofta får jag höra "nån nyhet om nån", men sen glömmer jag bort den, för det har inte jag något med att göra. Har för mycket med mitt eget.

 

6) Okonsekventa föräldrar. Det är jättesvårt jag vet, är man extra blödig som förälder  så tror man att barnet går sönder av att inte få spela på datan fastän man sagt nej 5 gånger, men gnäller man och lipar så "okej 10 minuter". Det där spårar oftast ur. Är man okonsekvent när barnen är små, så tror jag inte man plötsligt blir konsekvent när barnet är 12. Kul i tonåren sen, där finns mycket farligheter.

 

 

Själv har jag fått förmågan att kunna säga nej, även om det tar ont i mammahjärtat ibland (men mycket sällan, då jag vet att det är för deras eget bästa). Men de förstår ett nej. Ända sedan de var små, så har jag bara använt NEJ om jag vet att jag kan fullfölja det. "Om du inte äter upp maten så far vi inte till Mariebad som vi planerat", skulle aldrig falla mig in att hota med något sånt, för det skulle jag aldrig kunna fullfölja. Istället har tallriken vipps hamnat från bordet och maten i sopis, så vart man utan middag. Grymt, kanske, men det behöver inte upprepas ofta.

 

Jag har även turen att barnen (än så länge) tar på alla kläder jag tar hem, inget är knöligt, stickigt, tajt, fult eller fel färg, de är 5 och 9 nu, och ingen klädstrejk har kommit än. Jag hoppas även kläderna får sitta rätt på kroppen alla år framöver. Ibland kan man ta av dem och köra nakenrace på Norragatan nån mörk augustinatt, det är däremot helt okej (heh).

 

Jag är även för godhjärtad för att tala illa om folk, jag får ont i magen och dåligt samvete om jag sagt ett rykte högt som jag senare fått veta att inte är sant. Men om någon gjort mig eller någon jag älskar väldigt illa, då däremot så törnar jag rejält!

 

Alla småbarns- och tonårsföräldrar, FÖRSÖK i alla fall att vara konsekventa, det kan vara jättesvårt, men det är bara för ert barns bästa och jag lovar, barnet får inga men, tvärtom, den får en tydlig väg att gå. Och köp inte så stora byxor till din son, så de går att hasa över höfterna, ...det ser osmakligt ut.

 

Och alla som snackar bakom andras ryggar, tänk "kan jag stå för det här jag säger vidare nu", kan du göra det, så snacka på, men neka inte om du står där och blir öga mot öga med den du snackat om. Och vad får du ut av att säga just det du tänker säga? Du vill väl inte bli stämplad som skvallerkärring?

 

Det var länge sedan jag gjorde såhär långt inlägg, lättare att skriva från datan än från telefon. Sällan jag öppnar datorn, men nu har jag surfat en massa och vart jättesugen på att skriva av mig. Hoppas ni tyckte det var läsvärt! Natti natt.