Bianco

Kom på tal med en vän. "Huggormar" ja de kan även finnas bland oss människor. Man vågar inte vända ryggen till för då hugger de.

Jag har faktiskt svårt för folk som man inte vet var man har. Som snackar skit bakom ens rygg. Inte för att jag tror jag har kvar sådana i min vänskapskrets, har eliminerat dem som drar energi ur mig. Men det finns bekantas bekanta osv. som gillar att rota och döma ens liv.

Jag gillar de vänner som står på samma plats fast man inte setts eller ens hörts vid på ett halvår. Man är väl fortfarande vänner för d? Jag har bara sådana godbitar kvar.

Fast när jag tänker efter, har nog haft bra vänner hela mitt liv. Men huggormar har jag stött på, ja det har jag. Och jag som är en väldigt öppen person kan berätta halva mitt liv, kortfattat på en kvart, till i princip "vem som helst", och kan nog få det kastat i ryggen tids nog. Men bryr jag mig?

Det jag bryr mig om är att jag blir så fruktansvärt fitti på folk som bara ORKAR engagera sig i andras liv och rykten. De måste ju själv leva ett otroligt menlöst liv om de har så stort intresse för andras.

Men som tur är, så har jag bara underbara vänner omkring mig. Som gillar mig för den knäppa människa jag är. Jag älskar att vara mig själv, när jag inte döms för alla galenskaper jag gör, att jag får vara mig själv bland mina vänner och de ändå vill ha mig kvar.

Tack alla älskade i min närhet! :)