Bianco

Skrytdax. Nu måste jag berömma mina gullungar lite.

Li 7 år. Rätt nöjd ålder, lite pre-teenig, men det KAN ju vara gulligt oxå. Många repliker kommer i retur. Häromdagen så bad jag henne gå ut och bajsa med Bianco. Hon var påväg med fastnade med en massa andra saker, så jag satt lite skarpare ton på "gå då!" Och kvickt kom det svar på tal "inga med den där attityden iallafall!". Både jag och Chrille började skratta och sa att hon ju hade rätt, bad om ursäkt och flinandes o nöjd gick hon ut med Bianco.

Li är jätteduktig om mornarna. Inge morgonbråk. Det undviker vi genom att hon har klockan på ringning 07.50, stiger upp, klär på sig, äter frukost. Och min klocka ringer 08.10, då går jag ner och går igenom checklistan...

v kläder
v frukost
v håret
v alla böcker i väskan

...innan jag skickar iväg henne till skolan. Ibland får hon sällskap att gå eller åka bil med någon granne, ibland går hon själv. Halv nio brukar hon traska iväg. Så söt, så gullig, så go, då hon pussar o kramar hej då, o går iväg med den där stora ryggsäcken.

Mycket annat gör hon själv. Hon plockar in sina rena kläder i garderoben (ibland ligger dom i en trave på golvet ½ vecka o hon ser dem inte ens, lite påminnelse behövs ibland, och som hon gjort länge så tvättar hon ju hela sig själv även håret, hon kan gå själv till och från stan, går till Minimarket o handlar när det behövs nåt, hon är jätteduktig och ansvarsfull med bianco.



Nu har det varit mycket om hur gullig Jeff är. Men han är ju i så skön ålder just nu, så ni får lite till. Positiv, bråkar inte om så mycket onödigheter. Inga, verkligen inga problem med tandborsting, på- och avklädning (jo lite testa springa ifrån skrattandes o se om man jagar ibland), äter det mesta, lite slow ibland, men plockar alltid självmant bort tallriken o glaset från bordet o tackar för maten.

Mycket kan man ju göra själv när man är 3 år. Så som stiga upp utan o väcka mamma o pappa o fixa frukost själv, har vi vaknat innan kommer han med ett strålande morgonhumör "här e jag!" o sträcker upp armarna. Han kan tvätta sig, klä på sig (liite problem med långärmat), ge mat åt Bianco, han glömmer aldrig Biancos B-vitamin som är så viktig, smular sönder den o gömmer det i maten. Städar undan efter sig, måste påminnas ibland, men han gör det utan protester, dammsuger gärna (viktigt att dammsuga dammfiltret till torktumlaren oxå) o vill att vi ska tvätta golvet hela tiden (har sån där Enjo sprayflaska med vacumtryck i) så han kan gå o spruta blött på golvet så ska jag torka . Tömmer tvättmaskin o lägger det i torktumlaren o sätter på den (man ska passa att man int råkar ha nå känsliga plagg som ej tål torktumling när Jeff OCH Chrille ska tumla). Han har trafikvett och man kan utan oro lämna honom ute på gården ensam. Han cyklar även i förväg då man far nånstans, han skulle lätt klara sig till dagis själv  =)  stannar vid alla vägar o väntar på en. Verkligen underbar ålder. Mycket gosig, charmig och humoristisk är han också.


När man tvålat in sig måste man skölja bort tvålen.

TIPS: Det man lär ungarna göra, slipper man göra själv. Jag blir ju snart sysslolös här när de gör så mycket själva. *gillar*

Dessutom så växer de mentalt när man ger dem ansvar. Ibland vill Li vara liten, o d får hon ju. Idag skulle Jeff ta 1 liters juicetetran själv från kylen o SLANT! Satan, då höll jag mig från utbrott. Även om jag röt åt honom att gå bort en stund (för d va juice längs med ALLA nedre skåpen i köket, ända fram till köksbordet och in i vardagsrummet på golvet, helvete vilken tur att jag precis hade fått i mig middag). Alla gör misstag, och lär sig därefter.

Jag är så glad att barnen blivit så empatiska, mysiga, omtänksamma och känslosamma. Jag tror det är jätteviktigt i livet, att man kan visa sina känslor o vara sympatiska. Det ska jag fortsätta uppmuntra. Nu har jag skrivit en hel novell. God natt.