Jeff - ett charmtroll

K V Ä L L S T V Ä T T N I N G





N A T T I B U S



Han är så sjukt gullig o rolig nuförtiden. Glad (med lite utbrott mellan varven givetvis, that´s his image). Hans nya påhittade mening låter såhär:

"tyst nu. Mamma vet du vaa...Linn Tindra kissa under bordet" (tytt nu. Mamma jettu jaaa... på hans dialekt, hihi).

Var han fått d ifrån kan man ju fråga sig, men han tycker att det är så jäävla kul o säga d, o gu va lång mening. Han koncentrerar sig duktit när han ska säga d, ögonen far hit o dit o han stakar sig tills det bara ramlar ur munnen på han.

PARKEN

Förra veckan var det känsligt då det skulle lämnas i parken, lite lip varje dag, som knappast varade längre än tills man inte syntes mer. Vi tog en diskussion över det hela om att det ju faktistk är roligt där och med alla kompisar, och i måndags nya tag med endast en liten putande läpp o svag röst (ja vill inga va här) lämnade jag honom i parken. Stora förändringar sedan våren, alla stora barn har slutat, han är bland de största. Han vill bara till Lis gamla dagis o gräva, säger han. Men han har ju sin bästis i parken. "De e min Sandra" som han säger. Dom e så söta tillsammans, som syskon. Hon börjar på dagis i januari, shiiit.

STOR OCH DUKTIG
Han är annars ett behagligt barn att ha med. Han smiter inte på samma vis mer, artig och frågar om han är osäker om något. Börjar magen kurra går han utan bekymmer själv till nedrevåningen om mornarna (om han tycker d tar för länge innan nån annan stigit upp) o plockar fram favvoriten risifrutti ur kylen, drar bort folien o äter i sin ensamhet, lämnar eventuellt en liten klick på underlägget som spår, lägger tomma fruttibyttan i sopis o skeden i diskhon, går upp igen, sätter ev. på en film eller leker med sina grejer. Han plockar precis alltid bort tallriken efter sig då han har ätit, o inte en enda har farit i stengolvet ännu, trots att han burit tallriken fler gånger om dagen i ett halvår. Han äter typ allt och mycket. Han går själv o kissar, han står o d kommer ju inte alltid bara nere i stolen, när han ska skita så ropar han inte färdig, utan "behöver pappeeer". Så himla stor o duktig! Om 1½ månad fyller han TRE!!!


Kommentarer
Postat av: Camilla

Ja de plirande ögonen går inte av för hackor, fazers gullunge =)

2010-09-24 @ 07:20:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0