Son vs. dotter
Det är kul att ha fått ett barn av varje kön. En dotter som är mig upp i dagen som liten och en son som inte riktigt liknar nån, men om han liknar nån så är det på sin far. Det stämmer inte som folk säger "men hon e ju flicka, men han är ju pojke" om barn. Det är så individuellt de där. Li är livlig, röjig, har hål på knäna o är smutsigast på hela dagis efter utelekarna. Hon är en riktig pojkflicka, orädd, tuff, men har ändå ett förstånd som säger stopp ifall det kommer för utmanande utövningar på tal.
Redan då Li var i Jeffs ålder så skulle hon utmana sig själv i en massa olika tokigheter, vågade allt, men med förstånd. Jeff är en mespropp när det kommer till krita. I Thailand så bodde vi på ett ställe där hotellmanagern var en engelsman. Han hade 2 traktorer. Jeff skulle sitta i de där traktorerna varje dag. En dag startade Nigel sin traktor och Li fick hoppa upp o åka, Jeff vågade inte riktigt men fick sedan åka på sidan på stegen i Chrilles famn. Trots att han var i famnen börja han lipa så Nigel måsta släppa av Chrille o Jeff.
Igår satt vi hos mamma o pappa runt köksbordet, Jeff drack joggis ur mugg då jag frågade:
-Jeff börja du lipa då du åkte traktor med Nigel i Thailand?
-Näääh, sa han och tittade djupt ner i joggismuggen o började dricka, och drack länge o va duuuktigt generad.
Tänk att sådana känslor redan dyker upp. Gullit.
Då Li var ca 2½ så var det öppet hus på Räddningsverket. Li ville åka skylift upp i de blå. Varken jag eller Chrille var riktigt sugna (läs fega), men Li åkte själv med brandmannen o några andra medpassagerare o vinkade glatt där tretti (?) meter upp i luften. Jeff skulle ALDRIG göra nåt liknande.
Men Jeff är också tuff och framåt, men riktigt mesig när det väl gäller. Jag gillar det inte riktigt. Mesproppar är inte min grej. Han klänger på mig mer och mer för var dag som går. Hans tidigare självständighet lixom glider ur honom. I parken är han trygg o van att lämnas, aldrig problem. Men när det är nåt nytt så kan det vara faarligt. Han vågade ju knappt röra på en gaffeltrucks hjul häromdan.
Hemma går han på som nån ångvält o härjar så man fått sjunde graden av tinnitus. Sen blir han helt förstörd då man blir arg på honom och ber om förlåtelse o ska kramas o förlåtas hundra gånger för att han skrikit. Gulligt det med, men mindre gulligt då han får grava utbrott för ingenting o gormar som han brutit benet. Jag blir helt färdig av det. Onödigt storgnäll.
Men alltså i stora drag så är det inte så att det finns nåt som heter "typiskt tjejer" och "typiskt killar" i deras sätt o handlingar. Jeff tycker om Barbie, fordon och arga djur med vassa tänder. Li tycker om Barbie, Ben 10 och Bakugan. Jag tror mer på att det där kommer från föräldrarna. Hur de undviker att sonen får på sig nån klänning, och anammar dottern som tycker Spiderman e häftig, nej nej den här barbiedockan e väl fiiiin. Vi själva har egentligen inte uppmuntrat eller nekat till nåt, utan barnen har själv fått bestämma och då blir det såhär blandat. De hittar nog sin väg ändå.
En syn jag aldrig glömmer, den fick mig att le.
Jag befann mig på EAT vid torget. Det var strålande sol o varmt ute. Plötsligt kommer en 2 årig pojke (förmodligen mitt i trotsåldern) gåendes brevid sin mamma (?) iförd kjol, byxor o gummistövlar. Glad o spatserande i sina gummistövlar o kjol mitt på varma sommardagen. Hur härligt är inte sånt. I kontrast med annat folk som kommer till stan med sina nyduschade barn, med nyflätad fläta o putsade skor. Ja de finns, de kommer på helgerna till Dillen med sina nystylade barn. Och aldrig dyker det upp pojkar i kjol o gummistövlar.
Men det kommer inte bara hemifrån, det där hur pojkar och flickor ska vara. Joel skulle ha med sig en docka till dagis när han var kanske 4, men när vi kom dit så skrek de stora pojkarna att pojkar inte ska ha dockor. Ja, då fick han ju lära sig det då...
Hade du upplevt Li som en mespropp jämfört med Jeff om det var han som var äldre och modigare?
Jag jämför ju dem som Jeff är nu 2½ och som Li var då hon var i samma ålder. Och jo meseri är inte min starka sida. Så därför har jag svårt att acceptera att mina barn (son som dotter) e rädda för nå maskinhjul.
Ja de barn som blitt visade hemma hur pojkar o flickor ska bete sig beroende på kön så berättar nog vidare till sina dagis/klasskompisar vad som är "rätt och fel". Där är det ju då bra om barnet är starkt i sig själv o står för att t.ex en flicka visst kan bära en Ben 10 tröja och leka med Bakugan eller att pojkar kan leka med dockor o hoppa hopprep med tjejerna om han så vill.
Fy fan vad jag hatar mobbning och könsfördelning. Jag kommer personligen befinna mig på Övernäs skolgården som skolpolis om det förekommer tydlig mobbning där.
Jenny var det inte Joel som ville vara lucia på jultåget på dagis? Hihi, cute.
Underbart att man kan se sina barn som individer och inte som kön... William har två stora intressen just nu, att cykla och att köra dockvagn. Jag älskar att han är så opåverkad av vad "folk" förväntar sig. När han klär ut sig är han prinsessa lika ofta som något annat. Hela vintern har William haft en ärvd overall som är hallonröd/rosa och han har älskat den. Ljuvligt! Låt barnen vara barn och inte bara pojkar eller flickor!
Bra skrivet Linda! Kör han dockvagnen varsamt eller rally då? Hehe
Men du kan ju inte mena att du hånar Jeff offentligt genom att inför andra människor fråga om han börja "lipa" bara för att du tycker det är löjligt? Klart han skämdes...
Nämmen gu nej, varför skulle jag håna honom?? Klart han får lipa, d e ju gulligt.
Man behöver inga hålla på och snoka i andras bloggar om man blir störd på det som skrivs...jisses alltså :D! Vaddå söka efter fel?VEM orkar lägga ner eneri på sånt lixom :D?!
