En fetare Tessa
Det började i våras då jag var till läkaren med min mage och han tyckte jag skulle *trappa ner på min vardag för att inte utveckla magsår. Jag fick medicin i 2 veckor + att jag samtidigt valde bort träningen för att "vinna tid". Och resultatet är en fetare Tessa. I lördags när jag skulle ut med Jenny tog jag fram mina största jeans, jag fick dom till höften, sen var det stopp. Jag kommer bara i ett par av mina jeans, och dom är megastretchiga.
Jag känner hur det är en stor korv ivägen på magen då jag sitter ner, det hänger ryggfläsk ovan byxlinningen och låren gnids mot varann. Det har förmodligen blivit bättre eftersom jag nu har strikt diet och utesluter det onyttiga (men har flärrdag på helgen). Men det går långsamt, så långsamt för att jag inte tränar. Springer nån gång och gör lite situps o rygglyft, försöker hålla minimum 10.000 steg på stegmätaren (men gick och lade mig med 2743 steg en kväll -sur). Jag borde komma mig iväg på svettiga flåsande pass. Men jag kommer mig inte iväg. Noll inspiration. Trött. Men magen mår bra, jag får inga plötsliga hugg och kramper längre, men denna otränade vardag gör mig ju slut, trött, tråkig och fetare. Hjälp mig!
Ring och dra med mig när DU ska ut o springa/gå/bodycomba/zumba. För nu jävlar måst d ske förändring, men jag har för dålig självdisciplin för de här. Sandra messa mig när du varit duktig. Jag köper fan inte nya jeans!!! Det är en tröst att när jag väl sätter igång så har jag himla lätt för att komma i form igen, men det är DÅ d.
*Trappa ner på min vardag=sänka kraven, varva ner, göra mindre. Jag sitter ju för fan inte stilla o slappar en minut hemma, det händer nånting hela tiden, är det inte tvätten som ska vikas så ska blommorna vattnas, golvet dammsugas, gräset ska klippas, maten ska lagas, o där emellan försöka umgås med och ha nöjda barn. + att man sen ska hinna träffa alla vänner, surfa på nätet, jobba, tvätta bilen, blogga, handla, se till att barnen är rena o Li inte har världens kråkbo i håret då hon beger sig utanför dörren och att Jeff klivit ur sin pyjamas. Ni är säkert många (mammor) som känner igen er. Nej nu. Natti.
Ska vi ta hundpromenix med vovvsarna någon gång då? :) Lexie gillar att träffa andra hundar^^ Kram!
jatack!! Bianco hatar alla som e större än sig själv, komplex? Men hon brukar haja ganska fort att det inte går nåt att göra åt sin ringa size =)
Tessa jag vet att det inte är det här du vill höra just nu (eller jag gissar i alla fall att det är träningspep du är ute efter), men när du känner dig fet och lös är du fortfarande tusen gånger snyggare och mer vältränad än oss andra, vanliga dödliga! Jag vet hur du menar, man är alltid så jäkla kritisk och sträng mot sig själv, minsta lilla skavank ska synas.
Känner mig helt sorglig jag också, efter graviditet och NOLL tid för träning. Kanske jag knackar på någon dag med springtightsen på ;)
Tack Malin, det där va jättesnällt skrivet. Man jämför sig ju med sig själv o får man inte på sig sina jeans mer (som i.o.f.s satt tajta som leggings) så känns det för jävligt. Och nu e man så jävla nersunkad i kondis o allt så man flåsar som nån överviktig när man går i långa trappor. Jag börjar t.o.m ta till ursäkter som "jag har nog nå fel, jag är sjuk, som e såhär slö". Herregud kom hit me spingtightsen på du!
Hihi lilla gumman då, bäst att det blir en hundpromenix nu snart då före Lexie är ännu större :D
Oh, Jag känner så igen de där! Jag har tänkt fara till banan i Jomala o springa något, du får gärna hänga på (Annars får du komma hit o springa, jag far ut typ varannan kväll) Min kondis o kroppsform börjar sakta mak bli normal, men fan sån tid de tar!
De blir nog snart bra Tessa, sätt igång bara så kommer kanske motovationen med det!
Instämmer också med Malins ord!
Kram!
Naw, tack Andreá, ja jomalabanan sku va, men måst få upp flåset lite grann först. Bra idé!
