Tröstgåvor
Hon där söta lill-Helsing har börjat flicka till sig. Hon diggar nu sina barbiedockor (mina gamla) starkt, ceriserosa, mycket glitter o diamanter ska d va. Hon har plötsligt lärt sig sätta håret i svans själv. Troligen övat i smyg. Snart kan hon väl göra fiskbensfläta på sig själv oxå, nåt jag ännu inte lärt mig göra, inte ens på andra. Hon leker även med sina baby born då hon har kompis över, det ritas prinsessor o hjärtan överallt.
Då Jeff fyllde år så fick hon av fammo och mommo o moffa en "tröstgåva" (skulle aldrig falla mig in att köpa själv, men dom diggar att KÖPA så varsågod). Av Runa fick hon en sådan som på bilden nedan, man ska ha sina smycken i den. Av mamma o pappa fick hon Barbie och de tre musketörerna DVD. Hon är helt salig på den filmen och har redan sett den 2 gånger sen igår. Håller på o säger repliker från filmen, o låtsasfäktas ikring. Hon har viskat i mitt öra att hon ska bli en musketör när hon blir stor. Men DET får jag inte säga till NÅN!
Tröstgåva. Ja eller nej?
Köper ni det till barnets syskon? Eller om ni åker till någon annan på kalas? INT JAG. Jag anser att barn ska läras att de fyller år en gång per år, då får DE presenter, så är det ju julafton också. Skämma bort dem att de ska få saker hela tiden gör man sig själv en o-tjänst. Men okej om mor- och farföräldrar tror att syskonet inte kommer att somna på kvällen, så visst är det okej. Inte mig emot. Li sa i torsdags, dagen innan Jeff fyllde.
-Mamma, får jag å en present imorgon?
-Nämmen, nää int fyller ju du år heller, kollråtta! Skrattade jag.
-Men kanske av fammo o mommo o moffa? För Jeff fick ju när jag fyllde, flinade hon önskande.
-Ja DOM köper säkert nånting. Men inte tror du väl att du ska få nåt av oss heller?
-Nääääh, fniss.
Barn som får saker hela tiden utvecklar ett ha-behov och får såna där utbrott i butiken då de inte får nåt. Jag ser mycket sånt =) Även "stora" barn, dvs skolbarn kommer dit med sina föräldrar och bryter ihop då de inte får vad de förväntat. Då tycker jag synd om dom, för att de vants till att få, och sen bli helt hjärtekrossade då de inte får, för att sedan komma in tillbaka med föräldern 5 minuter senare och få det iallafall.
Nej vi köper inte till syskon om vi åker på kalas. Det är som du säger, barn ska läras att de fyller år en gång per år och då får DE presenter. Hos oss så fyller ju Alexander och Johannes med 6 dagars mellanrum så de blir ju inga större problem när vi har släktkalaset för dem tillsammans. Och sen har ju Alexander barnkalas, då får HAN presenter, liksom Johannes kommer att få när han sen börjar ha barnkalas.
Inte får dom heller nåt varje gång vi är i leksaksbutiken, Alexander brukar få be att bli nere och titta när jag går upp till KappAhl!:) Och när jag säger "bara titta" så säger han "jaja, jag vet";)
Nä, jag skulle heller aldrig köpa. På en födelsedag är det ju personen som fyller som ska känna sig viktig och speciell. Nog måste barnen lära sig att det inte alltid är "rättvist", att ibland får man stå bredvid och längta lite extra till sin egen födelsedag när syrran/brorsan öppnar tio presenter.
Sen finns det sådana som firar varenda en namnsdag (alla tre namnen) med present också. Sånt firades aldrig när jag var liten och jag vet inte ens när jag själv och Joel har namnsdag.
Det kan ju också bli tokigt om man som "utsomstående" går på kalas och så kommer mitt i allt syskonen och förväntar sig ett paket OCKSÅ! Ungarna blir besvikna och man själv står som ett frågetecken. Nä, usch. Bort med "syskongåvor".
(Intressant för Jänu det här...)
måste bara komma med en fundering... När Jeff föddes så var det några som köpte nån syskonpresent till Li. Det hade jag själv aldrig kommit på heller!!! Det är ju samma sak, tycker jag.
Hahaha Jasså Jänu, malar d på i huve? Jo ang. syskonpresent, så är det nog rätt vanligt. Det är en stor händelse i livet (ibland negativ upplevelse för storasyskonet, då uppmärksamheten plötsligt går från 100% till 10%, mamman orkar inte lika mkt. etc.). Babyn får ju så mycket grejer o uppmärksamhet att storasyskonet lätt blir lite mer åtsidosatt och då kan några gåvor muntra upp och göra situationen mer positiv. JUST DÅ. En dålig start kan göra mycket. Där tycker jag däremot att det är okej att ge tröstgåva, beror ju förståss lite på ålder de där. E man 1-2 år så hajar man kanske inte precis, och är man 10 så är det väl inte heller aktuellt. Det finns säkert många olika åsikter om de här med =)
till en födelsedag skulle jag aldrig köpa present även till syskonet, då tycker ja de e viktigt att den som fyller år får känna att de e hennes/hans dag!
men om man fått ett litet syskon så köper ja ofta en liten grej även till storasyskonet, då tycker ja de e viktigt att visa att hon/han också har något att fira, hon/han har ju blivit storasyskon!
Håller med er alla.. inga tröstpresenter men däremot nåt litet när bebin kommer. Den lilla fattar ju ändå inget. Köpte till chillie lite småprylar för att hon e så duktig storasyster. Hon fattar inte ens vad det e, men mamman tycker det känns mysigt att köpa åt henne och göra henne lite extra glad i dessa bebis-tider.. men INGA på födelsedan...
Nåååå, försenat GRATTIS till lill-prinsen!!!!
... men tjeeena.. mammor borde välan få tröstpresenter i allafall, sisådäran lite bara för att man vill ha...! blink De tycker ja i allafall nickar
Mammor ja! Jamen vi går ju inte under kategorin "barn" så fritt fram.... ;o)
