Bianco

Jeff utvecklas enormt mycket för tillfället. Iallafall gällande talet. Det kommer fortfarande mycket nej och nä. När han är ledsen och vill ha välling vid midnatt och morgonkvisten så är det pappa han ropar på, till min glädje. Låter så himla gulligt, bröööl "papp-aaaa".

Här är nya ordförrådet:
tädi = färdig
ninni eller nänni, han kan inte bestämma sig = välling (nu skrattar Sandra)
mimmi upprepas men vi har inte kommit på vad det står för.
Biaaa eller Viaaa = Bianco (eller egentligen vilken hund eller katt som helst, då svägis katt heter Fia och han kallar även henne samma sak)

Å gu vilken rolig period han är i just nu. Fast han är en kung på att gnälla fortfarande. Han klättrar upp på stolen sin och sträcker sig efter ett äpple eller mandarin om han är lite småhungrig, det är svingulligt oxå. Mindre gulligt är alla äppelskalsbitar han spottar ikring sig. Han är duktig på att gå och lägga sig, oftast. Ibland då han har svårt att komma till ro, så tycker han att man ska ränna in dit 4 gånger och lägga ner honom, tutten i mun o hunden i famnen. Nätterna är ju betydligt bättre, men inatt måsta jag ränna dit 5 ggr pga tappad tuttjävel. Bagateller då man gör det i sömnen.


Jeff dricker ninni