Bianco

Var ju på jobb idag. Chrille ringde halv åtta och informerade mig om att han skulle måsta åka till Hotellet och möta upp någon som skulle komma dit halv nio (Chrille är ALDRIG sen), ifall jag kunde vara hemma tills dess. Men visst. Släpade in alla hundra pulkor tjugo i åtta, förberedde och bankade pengar. Fem över åtta glider en kund in från övrevåningen och börjar handla spel. Jag höll på att räkna kassan. Asså bra tajming kundj*vel.

När jag smällde fast dörren kvart över åtta, och hade en 10 minuters promenad hem framför mig (och för Chrille tar det 7 minuter att gå till Cikada), så kom jag på att jag GLÖMT SLÄCKA LAMPORNA. Vittu. Utlåst, så jag gick runt till Robert´s och knackade på i glassluckan och frågade ifall hon som jobbade där kunde göra det, förklarade var knapparna var, SEN kunde jag stressa hem 18 minuter över. Vällingen hemma var slut, så jag måsta även in via Minimarket. Ringde upp Chrille då jag passerade Mariehamns Bokhandel. Han vart ju lagom glad då klockan var 20 över åtta och han skulle vara på Cikada om 10 minuter.

När jag går ut från Minimarket 25 över så ringer han och meddelar att Jeff sover, och att Li klarar av att vara ensam de få minuter som är kvar för mig att gå hem, bara hon får prata med mig i telefon så länge. Chrille stack och jag hörde en lycklig flicka som "får vara ensam hemma" i andra änden. Hon pratade på om allt mellan himmel och jord och var så stolt över sig själv. Vi pratar ända tills jag kliver in i hallen, smyger in och så säger hon i andra änden "var e du nu", så hör jag henne, kikar in i köket. Där sitter hon på en köksstol, med de små benen dinglandes och pratar i den stora hemtelefonen, som hon håller i med båda händerna så  hon inte ska råka trycka på avstängarknappen i misstag.

"Tänk, bara 4 år och vågar va själv!", sade hon och gav mig världens största kram. Hon är duktigast i världen!