Bianco

 Igår var vi på två kalas. Först var vi på Chillies 1-års kalas vid halv ett.  Och efter att vi ätit upp den underbart fina och goda tårtan i form av en prinsesskrona, åkte vi vidare till syrran som fyllde 27. Där drack jag min femte kopp kaffe för dagen och en bit rulltårta.
 
Kom hem halv fem och vart föreslagen middag på flygfältet med svägis o co. Hemma igen lite efter halv sju. Då var jag så trött så jag gick och lade mig fram till klockan åtta, då jag hade lovat Li att spela Super Mario innan det var dax för henne att gå till kojs. I lördags var vi med Jenny hela dagen, åt t.o.m med middag i hennes nya lägenhet. Idag är jag dock nöjd med hur jag hunnit med så mycket socialt umgänge i helgen (+ att jag sovit hela natten med öronproppar, 9 timmars sömn).

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hinner inte med. Pratade med Lotta i tlfn imorse och hon sade att det är så vanligt med utbrändhet i dagens samhälle då man förväntas:

-ha rent och städat hem
-ha uppfostrade barn
-hinna hålla sina sociala kontakter
-hinna med alla kalas
-hålla sig själv i trim
-och dessutom jobba och hålla ekonomin i skick

Ja det var fler punkter, men jag blev nästans stressad genom att bara komma ihåg de där. Hur hinner folk? Det är ju knappt så jag hinner blogga mer och det gör mig stressad. Hur sjukt?! Och var ska man hinna klämma in tid med sig själv och framförallt sin parner? Ho ho! Hur hinner NI??

Bara därför ska jag nu slänga i mig lite snabbkäk och dra iväg på jobb. Träningen hinner jag inte med idag TYVÄRR, nästan så jag börjar lipa över att jag missar Combaten. Men om några dar så har man inga plikter för en vecka. JAG LÄNGTAR.