Bianco

Igår gjorde dagen skäl för sitt datum. Vi var på solberget, Loikas recidence. När Jeff kuta omkring med sin vällingpaava bäddade Lina och jag åt honom i deras sovrum. BANG! Hörde man o tänkte men för helvete TRAPPAN. Sen fortsatte dunsarna bonk-bonk-bonk..., det kändes som de aldrig sluta. När jag var framme vid trappan på övrevåningen såg jag hur Jeff rulla sidlänges de sista 4-5 trappstegen nere på nedre plan. Gulle lilla börja gråta av skäck redan under rullningen ner. Han var ju fort som satan upp på knäna och var påväg att ställa sig upp då jag var nere. Var ju rädd och grät. Jag bar upp honom och fick syn på ett fett jack i hakan där bloden börja sippra. Tog papper och tryckte mot medans han drack färdigt sin välling. Granskade honom under tiden och fick syn på ett och annat skrapsår och små bulor.

Sen hjälpte Johan mig att hålla ihop såret medans jag trotta dit 3 tejpbitar så att såret skulle hållas ihop. Sen fick Jeff tutten och så sprang han omkring som vanligt igen. Jag tog honom till trappan för att se hur han skulle reagera, han börja sträcka fram ena foten mot första trappsteget och titta på mig och skratta. Jäkla unge.

Han är alltid där i trappan och donar på med ljuslyktorna uppe vid fönstret intill. Just den här stunden var jag inte på pass och han skulle  väl med våld ha den andra ljuslyktan i raden och stod antagligen på tå i trappan och tappa balansen, varav duns nummer ett uppenbarade sig för att sedan rulla vidare med tyngdlagen. Tur att han inte slog kullerbyttor, mindre skönt för nacke d. Glad att det gick bra, men det räckte tydligen inte för herremannen att ha respekt för trappan då han skulle dit o balansera på högstra trappsteget direkt igen. Har tyvärr ingen bild på eländet för tillfället. Blir ärret fint eller fult är inte så väsentligt då såret är mer på undersidan av hakan än fram på.

Stackars lilla gulle Leffe (som för övrigt, otroligt nog är helt oberörd av det).