Bianco

Jobbade tokroligt hela dan på Dillen, 10-17, längtar till nästa gång. Sen direkt till Dinos o åt med familjen Loikas, Böwingspacket och Anna K med sin mage och Erik. Quesadillas i vanlig ordning. Sen spjället till boken, som ännu ska korrigeras, gissa väl d. Sen skulle bilen av ngn anledning till verkstan, så jag gick från Elverksgatan, uppför Neptunigatan. För att promenaden skulle gå fortare så passade jag på att ringa Susanna, som jag inte pratat med på länge.

Då jag passerat Idrottsgården är jag så inne i mitt samtal o almanacka för diverse planeringar så jag inte reagerar på att polismajan kommer o ropar ngt i megafonen. Jag går vidare, pratar och kikar i almanackan, hör något rytmiskt klampande, tittar upp, där kommer den, den travande älgen. -Va i ?! Mitt emot mig på höger sida. En stor jävla älg mitt i stan. Jag vart helt stammig o stum o fick hjärtat i halsgropen. Sa säkert massa konstiga saker till hon i andra änden, vände mig om för att försäkra mig om att inte älgen vänt om för att attackera mig bakifrån. Tittar in mot snutarna som verkar tycka jag e helt bakom flötet. Man sku ju ha varit i trygga händer ifall älgen fått psykbryt på mig, om älgen sku ha stångat mig så sku en stilig, uniformklädd, muskulös polis räddat mig....oj nej, tappa visst linan lite där.

Det är något med mig o älgar, för typ 2-3 år sen så dyker det upp en travande älg framför mig på storagatan vid trafikljusen, och den springer framför mig (jag kör bil) hela vägen ner till kurvan ner till ÅSS, där hoppar den ner över vägräcket. Trodde den låg där nere med brutna ben, men nej, borta. Frågar en engelsktalande man som står o blickar ut över vattnet. "Did you see the moose?" Han svarar med stora ögon "yes, was it yours?" Öööh, näe d va inte min älg. Så sa han att den hoppat i vattnet simmat iväg. Säkert nå förvirrade älgynglingar som kommit lite på sniskan.

Och visst höll jag på att skita ner mig av förvåning. Älgar e ju STORA djur.