Bianco

Idag skippade jag Bootcampen för att prova på Boxercise igen efter 2 år. Hade ingen partner så jag for själv, och där stod  "typ en av de bästa" som världens bästa instruktör (Anne) uttryckte sig, ensam utan partner. Jag, som haft som mål att eventuellt kunna börja boxas igen, frågade henne lite snällt ifall hon kunde ta d lite lugnt med mig o min artrosrygg. -Javisst.

Hon var duktig, uthållig och stark. Sjutton pinnar bövlar va jobbigt d va! Asså det sved o brände, flåset tog slut. Jag höll på att dö. Nu vet jag fan vad mjölksyra är. Imorgon kommer jag inte kunna bära Jeff, jag skriver nu med högern, för vänstern är halvt förlamad av överansträngning. Anne är tuff och jääävligt bra instruktör, poppis så alla hennes pass är alltid fullbokade tvärt på morgonen då bokningen till den dagen öppnar, jag är förvånad att d fanns platser kvar idag. D va så jävla skoj, och jag minns nu hur mycket jag saknat d, och bäst av allt JAG KLARADE AV DET, utan känningar! Jag kan boxas, trodde jag inte, men hade hoppats, det var ju mitt mål.

Nu återstår ju Bootcamp eller box på tisdagar, jag vet att Camilla blir besviken om jag slutar. Men jag är så glad att jag verkligen kan boxas igen. Blev totalt genomsvettig, skönt.

Jag har räknat ut mitt dagliga basala kaloribehov, och det är 1406. Undras hur många kcal man klämmer i sig per dag inkl. alla chokotillbehör till kaffet. Nej det här e kämpigt, när inte fingrarna på vänster hand hänger med.