Bianco

Eftersom jag haft en loj helg har jag inte kommit mig för att blogga desto mer, men framkallade en hysterisk kommentarlina på mitt inlägg om fredan, som har hållt min bloggabstinens på jämn nivå då man haft nåt att kommentera  =) + att jag har ungefär 10 bloggar som ska kontrolleras.

Sen kom det 2 jobbdagar må-ti, och nu har jag hur mycket som helst att skriva om, men jag ska försöka korta ner det. Annars blir ni trött i ögat. På jobbet råder kaos, renovering, kartonger och grejer everywhere. Men det blir så kanon bara det blir klart. Man behöver heller inte vara rädd för att bli sysslolös och  att dagen skulle gå långsamt. Imorgon är jag ledig. Borde kanske tvätta och städa lite, hmm...det ser ungefär likadant ut här hemma som på Dillen. Men jag ger + poäng till Chrille för sin roll som hemmapappa de dagar jag jobbar. Han har varit och handlat på eget initiativ (tror det är första gången på 6 år). Sen så får vi ju inte glömma att minst en kvart om dagen går till mitt bord på Bettans.

Idag kom två bekanta (mor och dotter) in på Dillen och vi började prata. I en diskussion smög det fram att hon kanske ska bort på måndag i 3 månader. Jag lyste upp och undrade vart hon hade lyxen att åka. På behandlingshem, svarade hon. Hennes mamma stod brevid och vart kanske lite obekväm, de trodde jag visste. För vad då? Frågade jag ju givetvis, och tänkte främst på anorexia, och hann tänka att hon inte alls såg sjuk ut, tvärtom mkt fräsch. Drugs, svarade gullan. Oh my god. Fy fan hur det kan gå. Kan inte förstå. Hade ingen som helst aning. Men som sagt, hon såg mkt fräsch ut, och har ingen aning om vilken grad hon är i, inte ens 19 år fyllda. Men tycker det är fult att de inte kan lova henne en säker plats och datum, utan nu 6 dagar innan "eventuellt datum" vet hon ännu inte säkert om hon ska åka.

Nu ska jag rota fram lite badbilder jag haffade på Jeff idag. Sjukt glad.