Tivoli IGEN
Ja för tredje gången entrade vi tivolit. Den här gången var hela familjen med. Första gången vi gör nåt tillsammans på hundra år. Kul. Vi delade upp attraktionerna jämnt så ingen skulle bli sur Chrille+Li i en idiotsnurrande krona, och jag+Li i radiobil. Jeff var så nöjd i vagnen, tittade med stora ögon (trots att han bara sovit 2 timmar mot vanliga 4) överallt, men fick ju lipanfall när d va nån snorunge som drog fullt blås i sån där tuta som man vinner på lotteri. Hehe. Så fick ju givetvis Li hoppa i hoppslottet som hon bara ÄÄLSKAR. Sättann om det inte suger till i magen på mig då hon hoppar rakt ut högst uppifrån så hon landar halvvägs nere på rutschen med håret rakt upp och världens smile. Nästan så man sku vilja göra d själv.
Och såhär glad kan man bli för lite sockervadd:
Hon var blå hela hon när hela luddet var slut (då bad jag dem göra en liten), och tur var så hade man ju Jeffs våtservetter med! De sålde inte en droppe dricka på hela tivolit. Bara sån där äcklig röd, blå eller gul söt sörja ur maskin. Li höll på att DÖ av törst som hon sa. Förstår jag d, efter ett kilo socker. UÄCK. (i bakgrunden ser ni kronan som hon och Chrille åkte).
Så var hon ju lite besviken på att hon inte fick åka "hammaren", den där största attraktionen som är ut mot vägen, som snurrar runt och så hänger man upp som ned högst upp. Någon måtta får d va. Jag förklarade för henne att hon ska va j-vligt glad för att hon fått gå TRE gånger på tivoli, att andra barn bara får gå en gång eller ingen. Nöjt leende och en massa fina ord fick vi.
Väl i bilen sade jag åt Chrille "nu e Jeff fan så trött" och lite högre åt Li därbak "gumman, kan du försöka hålla Jeff vaken så han inte somnar".
"E han fan så trött?" Frågade hon tillbaka, som om d sku va världens naturligaste mening. Uups.
Noah for i full fart upp o ner även han i det där hoppslottet, Natsku däremot kom aldrig längre än halvvägs uppför det där blåa klättersnöret innan han fega ur och rutscha ner o låtsades som om det var det naturligaste i världen att åka ner där:)= Men vad han blev ledsen över sig själv då tiden var ute och dom måste komma bort därifrån då han ej ännu vågat sig upp, stackarn han grät, min lilla fegis, vart har han fått det ifrån måntro!?hihi
Fniss, nåssi. Ser honom framför mig rutscha där på sidan om snöret, gulle lille. Ja han lär sig väl, att nästa gång får han ta sig i kragen och verkligen göra det han vill, vare sig han vågar eller ej =) lite gulligt med mesiga killar tycker jag.
Tur för li att mamma var så snäll att hon släppte liiite på sina sockervaddsprinciper..älkade lilla gullunge va ho e go...
