Bianco

Man ska inte ha förutfattade meningar om saker man inte har erfarenhet om. Man ska inte snacka o tro sig veta nåt om saker som man inte vet nåt om alls. Jag snackar om såna som hela tiden trottar in tutten i mun på sina barn så fort de gnäller lite eller sätter in den lite "ifall att barnet skulle bli ogint". Jag har alltid dömt sådana föräldrar och tänkt att napp ska man ha när man ska sova och inte annars. Att de är bekväma och bara trycker in den så ungen ska va tyst för att de ska få det lättare själva. Sån e jag själv nu. Trodde jag aldrig. Men det är inte så lätt när ungen föddes med världens största sugbehov. När han kom upp från barnavdelningen låt tutten fint brevid honom i den där plastlådan -tack gode g-d, tänkte jag! För det hade vi pratat om innan, att den här ungen SKA ha tutt, om vi så ska måsta truga:

1. Det ÄR praktiskt
2. Det är GULLIGT när den guppar upp och ner
3. Dessutom finns det så himla många gulliga o coola nappar på marknaden

Jag diggar inte när större ungar hela tiden kommer med tutten i mun, men bebisar är det gulligt när de har. När de sen börjar prata och kommer med den i mun när de ska säga nåt och det låter som de tuggar gröt, då har de haft den för länge.

Li hade ju varken tutt, trasa eller NÅT som bebis. Utan hon bara va. Man kunde lägga henne varsomhelst, t.ex på golvet på en ihopvikt filt i ett hörn, där somna hon. Visst i början skulle det varit bra om hon haft tutt, men hon ville inte ha.

Men ni ska få se, jag slår vad om att Jeff kommer ha nappen tills han fyller 4, som straff för att jag har dömt folk för sånt jag inte vet nåt om. För den har vuxit fast på han, den ska va där hela tiden, han har sånt där band till den så den alltid finns tillgänglig. T.o.m på natten sitter den fastknipsad i axeln så den snabbt hittas ifall den behövs.

Hujedamej, var ska detta sluta.