Kalas med spyor
Idag var vi till Joel, Jenny och Hempi på Doppingvägen. Joel hade 7-års kalas
Först när vi skulle dit så hittade jag ju int rätt hus (och då har jag varit dit förut, måst ha varit i amningstider). Först in på Måsvägen, bekant hus, släpade ut hund, bebis o 4-åring, paket och skötväska ur den trånga parkeringen, höll nästan på o banka bildörren i bilen brevid, men jag lyckades nässla ut Jeff med en arm genom dörrspringan. Men porten var på fel sida om huset, fatta ingenting. Sen körde jag till Doppingvägen, nänänä, aaaalldeles för obekant hus, tillbaka till Måsvägen. Lämnade gänget i bilen och gick ut o glodde, ringde Jenny. D va Joel som svara, fast jag trodde d va Jenny (lät så) och jag perklade "men för faaan jag hittar ju int ert hus, vilken väg bor ni på????" Joel vart lite nervös i andra änden och började förklara att det var den vägen där kiosken är, gulle gulle. Väl framme på Doppingvägen stod han i bandana med döskallar på och dirigerade vilka parkeringar som var tillåten och vilka som hörde till de boende. Herregud, blir man verkligen sådär duktig och stor bara för att man fyller 7?
Puh, svettig som fan släppte jag ungar o väskor (paketet hade Joel öppnat redan på parkeringen -en skolväska!). Sen fortsatte jävulskapen.
Hemma så sätter vi alltid Jeff i gåstolen då han ätit, för om han ligger på mage spyr han, om man bär på honom spyr han, sitter man med honom i famnen så ska han skutta (bokstavsbarn?) o hoppa, då spyr han. Jag KÄNDE INTE RIKTIGT FÖR att ta med gåstolen =) så Jeff invigde kalaset och spydde över hela lägenheten, först i hallen, sen på Joels mormors fot, sen i köket, i vardagsrummet och bröööl över alla sina kläder, hans fiskmiddag var inte längre i magen. Ja han lukta ju inte gott och nästan ännu värre stank det i mina nyduschade armhålor av allt ståhej.
Såfort någon plingade på dörren skällde Bianco och deras hund Seidi i duett. Plötsligt stod Bianco med tassarna på vardagsrumsbordet!?!? Och Seidis tunga slank lite ur mungipan upp på bordet den med. Det slutade plinga på dörren. Hundarna tystnade. Men då vart Jeff trött o hungrig. Ingen tystnad fick hägra över Joels kalas med en massa Helsingar på besök. Men han och Li de var glada i hågen, de är vana med dagisdecibel. Li är ju lite småförtjust i äldre pojkar, GISSA om hon trivdes.
Jeff slöt ögonen när vi stannade bilen på parkeringen hemma, totalt kalastrött. Bara att svinga i säng efter att han descinficerats (eller hur man no stavar d) lite. Nu e jag med kalastrött o ska stupa i säng.
* * * * * * * * * * *G * L * A * D * * * M * I * D * S * O * M * M * A * R * * * * * * * * * * *
Först när vi skulle dit så hittade jag ju int rätt hus (och då har jag varit dit förut, måst ha varit i amningstider). Först in på Måsvägen, bekant hus, släpade ut hund, bebis o 4-åring, paket och skötväska ur den trånga parkeringen, höll nästan på o banka bildörren i bilen brevid, men jag lyckades nässla ut Jeff med en arm genom dörrspringan. Men porten var på fel sida om huset, fatta ingenting. Sen körde jag till Doppingvägen, nänänä, aaaalldeles för obekant hus, tillbaka till Måsvägen. Lämnade gänget i bilen och gick ut o glodde, ringde Jenny. D va Joel som svara, fast jag trodde d va Jenny (lät så) och jag perklade "men för faaan jag hittar ju int ert hus, vilken väg bor ni på????" Joel vart lite nervös i andra änden och började förklara att det var den vägen där kiosken är, gulle gulle. Väl framme på Doppingvägen stod han i bandana med döskallar på och dirigerade vilka parkeringar som var tillåten och vilka som hörde till de boende. Herregud, blir man verkligen sådär duktig och stor bara för att man fyller 7?
Puh, svettig som fan släppte jag ungar o väskor (paketet hade Joel öppnat redan på parkeringen -en skolväska!). Sen fortsatte jävulskapen.
Hemma så sätter vi alltid Jeff i gåstolen då han ätit, för om han ligger på mage spyr han, om man bär på honom spyr han, sitter man med honom i famnen så ska han skutta (bokstavsbarn?) o hoppa, då spyr han. Jag KÄNDE INTE RIKTIGT FÖR att ta med gåstolen =) så Jeff invigde kalaset och spydde över hela lägenheten, först i hallen, sen på Joels mormors fot, sen i köket, i vardagsrummet och bröööl över alla sina kläder, hans fiskmiddag var inte längre i magen. Ja han lukta ju inte gott och nästan ännu värre stank det i mina nyduschade armhålor av allt ståhej.
Såfort någon plingade på dörren skällde Bianco och deras hund Seidi i duett. Plötsligt stod Bianco med tassarna på vardagsrumsbordet!?!? Och Seidis tunga slank lite ur mungipan upp på bordet den med. Det slutade plinga på dörren. Hundarna tystnade. Men då vart Jeff trött o hungrig. Ingen tystnad fick hägra över Joels kalas med en massa Helsingar på besök. Men han och Li de var glada i hågen, de är vana med dagisdecibel. Li är ju lite småförtjust i äldre pojkar, GISSA om hon trivdes.
Jeff slöt ögonen när vi stannade bilen på parkeringen hemma, totalt kalastrött. Bara att svinga i säng efter att han descinficerats (eller hur man no stavar d) lite. Nu e jag med kalastrött o ska stupa i säng.
* * * * * * * * * * *G * L * A * D * * * M * I * D * S * O * M * M * A * R * * * * * * * * * * *
Kommentarer
Postat av: Malin
Hahahaaa, härliga tider!! Jeff vet hur de ska gå till, hör ju till att någon spyr och däckar =)
Postat av: Tessa
D går i släkten =)
Postat av: Kim
skön kommentar där =) undrar om jag kommer bli som jeff under midsommar? Vrålar, spyr o däckar?
ha en bra midsommar du med =)
Postat av: Mita
Ha ha, inget riktigt kalas UTAN spyor och liv i luckan =) Killen gör ju bara allt han kan för att ni ska förstå att det ÄR ett kalas!
GLAD MIDSOMMAR på er!
Trackback
