Bianco

Det spelar ingen roll hur trött, hur hungrig eller på hur pissigt humör Jeff är, men får han leka med vatten så blir han så jääävla glad. Bara han ser badkaret så skiner han upp. Och gissa vart han kryper då han släpps fri, jammen givetvis, badrummet.

Vi har inte skaffat någon halkmatta till badkaret ännu, så det är ju liiite halt. Han gör piruetter och bobgliding och lite titt som tätt smäller det i badkarsplåten. Men tydligen höjs smärtgränsen något i det där karet oxå. Nu har han ju börjat ställa sig upp, o d kan ju smälla bra i halkan. Man kan inte lämna honom en sekund sittandes heller.

Här om dagen badade han med puffar med Li. Jag tittade bort och Li stod i karet och pratade med mig över badkarskanten, så hörde jag hur Jeff börja klaga konstiga ljud och plaska konstiga ljud. Jag vände mig om och då hade han ju tappat ena puffen stackarn. Han hade huvudet under ytan med ögonen vidöppna av förskräckelse, kämpade och sprattlade utan resultat. Kvickt som satan tog jag upp honom och självklart log jag lugnt mot honom och pratade som om han gjort ett duktigt dyk "ojojoj va du kan dyyyyka" (fast mitt hjärta hade hoppat över 7 slag, men det kan man ju inte visa). På med puffen igen och tvärt var han på gång igen, ingen trauma. (Mamma lugna ner dig nu, d handlade om en par sekunder).