Bianco

Efter en rättså jävlig natt, steg jag upp då klockan ringde 08.15. Det sved i ögonen och jag tänkte bara, jag sover när jag väntar på min tur, sen sover jag medans de röntgar. Väl framme 08.50 behövde jag inte ens vänta, personen som hade tid innan mig hade inte dykt upp. Sen fick jag krypa upp på britsen, jag fick ett alarm i min hand, ett par hörlurar på huvudet och ett täcke på mina bara ben. Sen kördes jag in i tunneln. Det förde ett jävla oljud när den tog bilder, så jag förstår att man måste ha hörlurar. Men det var så skönt ni anar inte. Hellre massa maskinburr än bebisskrik. 20 minuter skulle det ta. Jag hade ögonen fast hela tiden och var faktiskt avslappnad till max.


Såhär ser den omtalade bussen ut. Hon sade att det finns 9 st i hela Finland.

Efter att jag varit hemifrån 30 minuter vart Chrille något glad att jag var hemma igen. Han var ut igår och han dricker inte bara 10 drinkar/vin/öl/cider på en kväll. Han var svårväckt då jag åkte och han skulle ta hand om Jeff. Li sov hos mamma o pappa. När jag skulle väcka honom frågade jag:

-Hur är läget? och pillade honom på foten.

-Tack gumman, svarade han och svängde ryggen till.

Men va saaatan.

-Var vill du ha Jeff? Jag måste åka till sjukhuset nu.

-Va? Ha d ringt? Fick jag till svar.

Men hur yr får man va? När han väl öppnat ögonen och "vaknat" så informerade jag honom om Jeff precis ätit, skitit och jag har bytt blöja. När jag kom hem igen meddelade han MIG att Jeff har ätit och att han bytt blöja. Hahahaha. Kan ju va bra att byta varje trekvart.