Bianco

Inatt hade Li smygit till vår säng (Chrille var ju på jobb) och lagt sig på Chrilles sida längst mot väggen. Jag sov med öronproppar och kände att sängen rörde sig på morgonkvisten, jag lättade på ena ögonlocket, såg Li och viskade glatt "din lilla skitunge". "D e så mysigt" sa hon halvt i sömnen och drog pappas täcke upp till hakan. Vi sov sött tills nattmonstret vaknade till liv vid 8.

Jag var så trött så trött, så jag mekade ner Jeffs mobil och gav den till honom så han skulle vara glad och nöjd en stund medans han lekte med den. Jag drog täcket högt över öronen. Så börjar nästa unge "mammaaa" med en viskning, jag hade ju öronpropper så jag hörde inte riktigt vad hon sa, så irriterat lyfte jag ansträngande huvet från kudden och rynkade pannan o sa "vaaa?.

-Mamma, du kan byta plats till den här sidan så kan jag leka med Jeff så du kan vila lite.

Asså hur gullig unge har man??????? Fy fan va söt. Och fy fan vad dåligt samvete jag fick när jag blev så där irri på henne. Men jag förklarade ju sen ungefär 10 gånger hur tacksam jag är för att hon är så omtänksam och snäll.