Blodprov
Stackars Jeffusen, nu har vi varit till labben och stuckit honom IGEN. Vi var ju lixom i torsdags. Och så tövlade de bort nåt av remisserna, så vi måsta åka och sticka på nytt idag, samma visa som sist, stack först i ena armen, och gröta efter venen, Jeff fick kolik x 12, sen bytte de arm och träffa venen direkt. Ingen jävel har meddelat att man kan få bedövningsplåster, vilket borde vara en självklarhet tycker jag. Nåja, det gick ju över direkt när de drog ur nålen. Jag har ju inga som helst bekymmer med sånt där. Chrille hade lämnat över honom till nån sköterska och själv lagt sig på en brits med yrsel.
ULTRALJUD
På torsdag ska de köra ultraljud på hans mage för att kolla ifall det är nån förträngning i matstrupen eller var d nog var. Det framkallar nämligen kräkningar. Jag ska även ringa nån Homeopat, som jag hört så gott om. Jag som int tror på sånt där, men men, kanske jag går själv å, med min tjernobylmage.
BLIVANDE SPRUTNARKOMAN?
Annat e d med storasyster, hon räknar dagarna tills hon ska till Rådgivningen på 4½ års kontroll och få SPRUTA. Hon längtar lixom. Hon har ärvt det där efter mig, jag tycker det är lite småskönt ändå med sprutor, blodgivning, tandläkarn (bara man slipper sitta o gapa en timme) etc.
(Nu har Jeff sprungit omkring i sin gåstol mellan mig och TVn (där Teletubbies går på repeat) med en liten hårborste i munnen, i 20 minuter, tydligen bra sysselsättning).
Oj, det är första gången jag hör om någon som är likadan som jag! Även jag har alltid gillat sprutor, blodgivning och tandläkarbesök (har dock kommit på att det beror på att jag aldrig lidit av hål i tänderna, så allt vände efter att jag gav mig på att laga ett hål utan bedövning.. Droppen blev då jag drog ut en visdomstand och fick stora komplikationer efteråt. Nu kan man nästan säga att jag HATAR att gå till tandläkaren). När jag var liten tyckte min mor att det var obehagligt då jag skulle få sprutor, och försökte avleda min uppmärksamhet medan jag själv tyckte att det var hur intressant som helst. Hoppas att Melvin också får det av mig, inte kul med sprutskräck kan jag tänka mig.
stackars karlar, garvar åt brodern =) konstigt att han lät mig vara med på snittet...när det nu sen fanns så mycket personal i operationsrummet som kunde ha pysslat om honom...haha nu går jag på ledigt några dagar igen . Vi får höras!
Hahaha jo du känner väl din bror Camilla. Ja vi får höras.
Malin, trots att jag har borrat en del hål i min käft fram tills jag fick höra att d finns bedövning när jag var 25, så har jag ändå ingen skräck att gå dit. Det var när jag var 26, jag hade inte borrat hål på typ 10 år. Skulle laga ett stort hål och tandläkarn frågade om jag ville ha bedövning, -va? Näeee. Men när jag sedan skulle öppna upp samma plomb gången efter tackade jag ja, hade glömt hur fans d ila. Man blir väl känsligare med åren =)
Jag kikar mer än gärna på när nålar sticks in i mina vener, ännu mer intressant är det om det är en grov sådan, som de använder då man ger blod. Fattar inte obehaget folk kan ha för det.
