Hur man känner varann via bloggandet
Jag fick känna på känslan som säkert många av er bloggläsare känner när ni ser mig. Ville nästan säga "nämmen hej Meja o Tinja", som om d va igår, har inte sett dem i verkligheten förut. Men då skulle de väl hoppat i taket av förskräckelse vad det är för störd främling. Istället föste jag Li mot dem och hon börja ju tvärt: "Hej, ska vi gå och leka till spisen?"
Det är otroligt, man sitter och läser om andras liv, skrattar, kommenterar etc. Sen när man ses så känns det helt naturligt att bara: TJEEENA, men sen tar d stopp, det man blir att prata om är bloggen =) eller nåt man läst i den nyligen, för man vet ju precis vad som händer i den andras liv.
Det var inte bara en eller två kunder som kom till Dillen när jag jobbade, och berättade att de brukade läsa min blogg. D e ju skitkul att skriva, vad man inte tänker på är att det är tiotals-hundra personer som läser om ens liv. D e ju trevligt, att jag lämnar ut mitt privata, t.o.m inälvor till vem som helst därute =) I´m a sick person.
d e ju tur att vi har träffats före jag började läsa din blogg då, annars hade det nog kommit ett "nämen tjenare Tessa, läget?" =)
Ja jag tycker alla ni bloggare är tuffa! som låter oss andra fegisar följa med era liv!!!! o även har web kamera... absolut tufft gjort!!!
lyfter på hatten o tackar för alla skratt ni bjuder oss på!
kramis fegisen
Ha ha, det är faktiskt lite kul, kunde inte låta bli att säga åt gullungen din att jag FAKTISKT känner henne, typ....
Helt sjukt egentligen!
Jag SKAAAA absolut fortsätta skriva i min blogg men som sagt jag väntar desperat på en egen lap top, då jäklar ska jag skriva varje dag, vi har trådlöst bredband så jag ska ligga i soffan och skriva om vad jag tycker om alla såpor som snurrar på 3:an!
Det va kul att se er iaf o. ungarna börja ju leka, ha ha...
