Bianco

Asså aj vittu. Ikväll vid kvart i åtta klanta jag till mig rejält på jobbet. Jag hade plockat ihop ett berg av varor från lagret och trängde mig igenom alla smala gångar, klara d och kom ut till Zko, där stod en papplåda med asiga Kling & Klang figurer som jag inte såg, snubblade på och föll handlöst framåt. Med alla grejer i famnen kunde jag inte ta emot mig, så jag föll rakt fram med högra armen under mig, rätt i betonggolvet. Jag låg där några sekunder för att känna om jag levde, sen kände jag hur jävla ont jag hade i armen och i knät. Jag kom upp i sittande ställning, såg alla de där stackars grejerna utspridda över Zkos golv.

Jag kände hur det dunkade i armen, checkade att den inte var bruten, eftersom det kändes så. Kunde röra på fingrar och handled. Knäet gav med sig. Sen måsta jag ropa på hjälp, då inte en själ var i butiken, hon var uppe på Dillen. Evelina kom ner och såg helt förskräckt ut, blodet riktigt droppade ner i hennes hand från min armbåge, hon ropade vidare på Lena att hämta papper. Jag var helt hundra på att det var en spricka i armen, tog så ont så tårarna börja rinna, och jag är inte av den känsliga typen (förutom då man slår tån i nåt bordsben, d tar ont).

Efter en stund och med lite endorfiners hjälp så linkade jag mig upp till Dillen för att ställa sakerna på plats som jag hämtat. Anders såg helvete nu kan hon inte jobba mer innan jul-besvärad ut. Cykeln blev kvar, Lena skjutsade hem mig. Där möttes jag av en förståndig flicka som vart helt förstörd för att mamma trillat och slagit sig så illa. Hon grät av medlidande och sa "Men mamma du måste ju vara försiktig. Jag skulle ha tagit mindre saker eller en låda". Gulle gulle gulle. Hur kan hon vara så förståndig?? Hur kan hon tänka sådär??

Iallafall så ringde jag akuten, de bad mig komma in. På samma gång passade jag på att fråga att det är okej att min 1-årige son har 40,2 graders feber. Ja, Jeff var kokhet. Men efter en supp panadol och en burana så sprang han omkring här i blöja och var så överlycklig. Herregud vad lite medicin kan göra susen. Jag for till akuten och där konstaterades en inre blödning i armbågen, inget brutet. Med tryckförband och värkmedicin fick jag återvända hem.

Såhär asig ser min armbåge ut:


Siddu, då kan jag inte träna ordentligt på några veckor igen då. Satan satan satan.
Imorgon ska jag försöka jobba så gott jag kan, inga paket blir det, inga varuberg, bara mingel i butiken. Natti