En dag på Solberget...
Natalie och Li lekte alla olika sorters lekar man bara kan som barn. Lina kom på den underbara idén om att traska ner till viken nedanför. Först tänkte man ju, förslappad som man blitt över jul *anstränga sig*, men det var SÅ HÄRLIGT! Efter att vi korsat den livsfarliga Lemlandsvägen med bilar från alla håll, Johan och jag hade var sin barvagn nedför diket på andra sidan vägen, Lina hade en pulka med tjejerna i. Väl på den säkra sidan så plöjde vi genom vassen på den "stig" som bildats där. Vilken upplevelse när vi kom genom vassen! Sjön låg isbelagd. Inte ett snökorn och det måste ha varit vindstilla då isen frös. För inte en skrövla, så slät, så blank, så klart. Man såg rakt ner till den veckade sandbotten (typ 15 cm). Solen höll på att gå ner och det var bara SÅ VACKERT!
Halt som fan. Li drog ju på röven i första steget ut på isen. Det var första gången hon var på isen (förutom när hon låg i barnvagn och vi traskade lite på slemmern). Pic nic med kanelbullar, och kaffe-o´boy. Farao va gott. Ungarna fick åka karusell i pulkan, Lina vart å sugen, så Johan fick göra karusellen med henne med och Natalie blev impad av sin pappa och uttryckte "men pappa va stark du e! Som Li och Pippi" Haha. Li drog ju Natalie i pulkan en bra bit av vägen. Stark. Jag kan inte åka karusell, jag blir åksjuk.
Li med hela slemmern bakom sig.
Jeff digga att slira karusell med vagnen.
3 x Loikas och 1 x Helsing.
Jag har sån respekt för isen och skulle aldrig bege mig ut på djupt. Detta var så perfekt då det bara var några cm och ändå känslan av att vara på "sjön". En aktiv dag, med mycket frisk luft. Känner mig lite slut. Skulle borda ta med skrillorna dit, så Li får prova. Man ska ju inte ta den här isen förgiven. Plötsligt är den borta.
Gu va härligt! Vackra bilder! Jag e skitskrajj för isen, men de där e ju verkligen bra då det är så grunt. Man blir faktiskt sugen på skrinn närså slät, glansig is. Min granne va ut på långfärdsskridskor idag. Hoppas kylan håller i sig så isen blir tjock!
Jag fattar inte varför mitt namn jäklas med att inte komma med hela tiden..
Huuujjj, långfärdisar, ja då ska man nog hålla sig längs med kusten (typ 5 meter ifrån, haha). Jag e å så satans skraj. Men om det är typ 20 cm och har varit minusgrader en månad kan jag nog bege mig liiiite längre ut. Har iallafall gjort det en gång, men det är ingen njutning för mig.
Förresten Andréa så höll (håller säkert på än) ju din Peter på o körde på isen (vilken kille har INT gjort d förresten) förut. Hängde ju me de där gänget förut, då va man ung o dum o åkte med o sladda hela tiden. Man blir lixom "klokare" med åren, och sen jag fått barn så e jag buuussigt rädd för att dö. Tar inga risker.
Äntligen förstår du vad jag menar med härliga Nabben =)
Ja, man SKA ha respekt för isen. Det är underbart att den är såhär skrovelfri. Jag och Joel var och åkte skridskor hos Carola och Patrik häromdagen. Det var som att åka på konstis!
Jo, vi kör än ¨på isen, men nuförtiden e de på "skitviken" Som ligger nära oss. Där fryser det på snabbt då hela viken e som mst typ midjedjup. De är jättekul! Idag körde Peter skoter här i vår vik... Man kan ju bli lite nervös...
Ja e också jätteförsiktig sen jag fick Aron av sama anledning... Även om jag inte någonsin varit direkt våghalsig.
Det finns inget skönare än att vara ute och gå eller skrinna på is. Om man vet att det frusit ordentligt förstås. Jag blir helt lam i kroppen när jag ser dom fina bilderna. Picnic utomhus är också en höjdare!
