Bianco

Klockan 4 inatt hör jag ett gulligt "mamma"-rop. Tror jag var halvvaken redan faktiskt, ropar tillbaka med klar, pigg röst "sov nu" . Efter några minuter känner jag en trevande hand på mitt täcke i mörkret, ett viskande "här, mamma, jag har vatten åt dej", och så sträcker hon fram sin lilla mumin vattenflaska, som hon alltid har brevid sängen sin om natten. "Jag kan inte sova". Jag vet att hennes tanke var att få krypa upp i våran säng, men innan hon ens hinner fråga kommer jag på, och viskar: "Ska jag bära Bianco till din säng så du får sällskap?". Ett nöjt "ja" får jag till svar. Bra. Vi tassar tillsammans till hennes lilla sovalkov, och tänder nattlampan som hon så duktigt (den-ska-väl-inte-lysa-om-jag-sover-i-mammas-o-pappas-säng-planen) släckt efter sig.

Hon önskar en musiksaga eller lite musik, självklart. Hon verkar så jädrans pigg. Så hon får lyssna på sina favoritlåtar. Vid det här läget sparkas och boxas det i magen, ögonlocken är inte tunga längre, jag har blivit för pigg -satan! Men jag går och lägger mig igen. Klockan 05.15 ger jag upp, jag kan inte somna, Chrille är oxå vaken, ligger och snurrar. Jag ber honom sätta trasa för ögonen, för nu tänker jag läsa! Läste ett tag, och nu sitter jag här och gnagar på en morot. Kanske hjälper mig att bli lite trött. Man ska ju inte jobba imorron iallafall, så vad gör det med lite vakande. Finns int så mycket att göra bara. Tror jag tar en morot till.