höjden av småfel på samma gång

...det ösregnade som sagt.
Hondan vägrade döda imman på insidan av framrutan, det blåste lixom upp mer imma än vad den blåste bort,  vindrutetorkarna lät som pinade grisar och något elfel hade gjort så dimljuset bak hade hakat upp sig, men om man stängde av instrumentbelysningen så slockna den, då vart bilen bakom nöjd, men istället så måsta Chrille sitta och hålla in helljusspaken manuellt, då den inte längre fastnade i helljusläge när instrumentbelysningen var avvriden, med högra handen kunde han köra vindrutetorkarna manuellt, så de inte skrek längre då rutan hann bli tillräkligt våt, jag hittade ett par strumpor som jag kunde torka imman med, så att det vart fri sikt. Sådär höll vi på Arninge - Grisslehamn (100 km?) och Eckerö - Mariehamn (3 mil?) Man kunde inte annat göra än att skratta.

Vi har haft en underbar weekend!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0