Bianco

Efter att vi kom hem från semestern har vi ännu inte varit och handlat, så det finns inte mycket att hurra för i kylen. Chrille jobbar dygnet runt, så inget middagssällskap får man heller. Lika bra att äta borta. Det har blivit hos mamma och pappa, jobbet och på Koti Pizza. Frukosten står ju serverad till kl. tio på Espen, så dit slirar man ju gärna in, äter en par skrovmål och lämnar tallriken på bordet innan man ilar vidare med en mätt och glad unge till dagis. Så morgonrutinerna har sett likadana ut hela veckan:

Li stiger upp vid 9 och sätter på TV´n, som jag vaknar av. Jag drar mig en kvart. Stiger upp, morgonkramas och meddelar:

-Vill du äta på Espen eller hemma idag?

-RIIIS CRIIISP! Ropar hon lika glatt varje morgon.

Jag vet att Rice Crispies tillhör favoriten, och det finns på Espen, hon har även inte träffat sin pappa mer än några minuter i stöten sen vi kom hem, och han finns oxå på Espen. Så lösningen på en problemfri och snabb morgon är: jag äter helst på Espen. Jag plockar fram kläder till henne och lägger på golvet framför TV´n.

-Jag tittar på TV bara 2 minuter till, sen klär jag på mig.

Efter knappt en minut har hon stängt av TV´n och börjat klä på sig: jag tänker vinna! Själv står man där i trosor o bh och hinner inte ens få på sig strumporna innan hon är klar, och glad: JAG VANN IGEN! Lovely day.
____________________________________________________________

Jag läste på Jennys blogg att hon hoppades på en underbar dag efter att startat dagen med lugn och ro, och väckt Joel med ngn trevlig tonart. Jag hoppas det funkade. Men det gör det inte alltid:

Igår började dagen perfekt, jag hann bara stänga grinden till dagiset när jag hämtade Li så började marret. Hur i helvete har man fått så nåjsig unge?! Till och från i en par timmar höll hon på. När vi åkte i bilen på Ö.Utfarten igår så måsta jag nita och svänga in mot Lilla Holmen, där åkte hon ut hasta lá vista (efter att jag bändit upp hennes låsta fingrar från taget i sin bilstol) ner på marken och jag gick in i bilen och pratade med Joel, som hade fått ont i öronen av allt skrik.

Utanför stod en snorig, hulkande tös och ryckte i dörrhandtaget "mamma...hulk hulk....ja...hulk...e...hulk...glad nuuu..." hulk hulk hulk.

Jag tänker inte skrika idag, meddelade hon glatt till Chrille imorse. Jag hoppas lika starkt som Jenny, att det blir en underbar dag  =)