Bianco

Idag har vi varit hundvakt, till Annikas 10 veckors Taxvalp Tassa. Så grymt söt, och så grymt trött. Det räckte med 10 minuters bus med Bianco så däcka hon djupt. När hon vaknade så:

promenerade vi till stan hela familjen, och Tassa orkade knappt halva vägen innan hon började lägga sig ner och sku dyna i Esplanaden, tur att vi hade Lis paraplyvagn med. Där blev hon, hon sov hela stadsturen med nedfällt ryggstöd, och man har nog aldrig fått så mycket beröm om vilken söt bebis man har i vagnen. Hon vaknade inte ens av alla som pillade på och nåssinåssade med henne, utan låg utsträckt på sida, som en människobäbis.

Det var rätt krävande med en envis vuxen tax, som drog och skällde i tron om att hon var en Rottis åt alla hundar i modell större. Och en envis valp, som Li med våld skulle hålla, som helst ville sitta mitt på övergångstället när det kom bilar. Och en envis Li som vart sur över att hon inte fick hålla BÅDE Bianco OCH Tassa mitt på torget bland alla cyklar, hundar, ungar, stånd och folksamlingar Jag kan! (säkert) Tur att Chrille var med och skuffade vagnen iallafall. Men skönast var nog pv hem när Li ville vila i vagnen och tog Tassa med sig under sufletten och myste.  Väl hemma var alla helt slut, Chrille somnade på soffan, Li slappade med en film, taxarna dvala bort i soffan, och när alla var tillfredsställda fick även jag tränga mig ner bland strävhårigt i soffan en stund.

Hon har inte gjort sönder nåt, utan har uppfört sig exemplariskt (efter att Li plockat upp alla kramdjur och annat dylikt intressant som låg över golvet). Det är nog lite som att ha en bebis. Fast dessa bebisar växer och mognar snabbare än en människobebis.