Finn- och gravvainfo
Min "finne" eller pormask som det ju har varit på hakan tror jag att jag har opererat bort -själv. Har ju haft den där stackars sönderkrafsade hakan sen december. Varje gång huden läkt så har där stått en vit fet prick som ropar "jag vill uuut, kläm mig". Jammen visst ska du få komma ut lilla vän. Så kommer det en korv och lite blod, och varje gång har man tänkt att nu var det väl d sista. Men nähä du. Så jag fick riktigt i psyket här förra veckan och tog två topsar och klämde djupt djupt ner i roten.
Efter att jag klämt och klämt så svetten sprutade och topsarna slirade omlott så huden fläktes bort, ploppade en fet vit klump ut och kvar bestod ett svart stort hål! Huden runtomkring var ju helt söndertrasad och blodig, men det sket jag i. Jag bara njöt, det här MÅSTE vara det sista. Och det verkar faktiskt så. För det finns ingen liten knöl när man trycker på ärret och inte heller nån vit prick. Jag håller tummarna. Och om ni undrar varför jag skriver sjuttio rader om det här är det för att jag verkligen verkligen NJUUUTER av att ha opererat och övervunnit den där jävla envisa kratern som fått folk att uttrycka sig som: har du acne? Eller har du kvar den där ännu. Sluta pilla för faaan, du kan ju få cancer i den där (sure!)
I buken är det cirkus, man skulle tro att det är två eller tre därinne som strider om utrymmet, för när det är vaket därinne, då jävlar är det stepkurs på mamma mage för hela slanten! Det är ju bra, att livet verkar starkt och friskt. Så får man en till liten D.A.M.P unge som får en att känna att man lever. Kommer ihåg när Li var riktigt bebis och låg på golvet med sina jämnåriga, de andra låg lite lamslagna och tittade omkring sig, Li fäktades för kung och fosterland med både armar och ben så hon vart anfådd och flåsade högt. Gullråtta! Imorgon ska jag och Li på privat ultraljud till Frankman. För nyfikenhetens skull, det skadar inte med ett extra utlåtande från en annan läkare. Och så får ju Li se, så besviken hon vart sist när hon inte fick haka sist.
Vecka 19+3
Bukmått: 83,5 cm - Vikt: 60,5 kg
Det var ju lite dåligt med ätandet i början, man va lixom inte så sugen på allt. Men nu jävlar är det bulle i ugnen och bulle i munnen lite hela tiden. Efterrätt är gott! Och de där biskvierna på Robert´s Coffee ropar på mig varje dag, så jääävla gott när man tagit en tugga och blandar den där krämen som finns i med det där sega kexet och bara tugga och snurra runt med smeten i munnen. Mmmm. Vi får se var detta slutar, kanske jag klår mina gamla 17 gravvakilon.
Efter att jag klämt och klämt så svetten sprutade och topsarna slirade omlott så huden fläktes bort, ploppade en fet vit klump ut och kvar bestod ett svart stort hål! Huden runtomkring var ju helt söndertrasad och blodig, men det sket jag i. Jag bara njöt, det här MÅSTE vara det sista. Och det verkar faktiskt så. För det finns ingen liten knöl när man trycker på ärret och inte heller nån vit prick. Jag håller tummarna. Och om ni undrar varför jag skriver sjuttio rader om det här är det för att jag verkligen verkligen NJUUUTER av att ha opererat och övervunnit den där jävla envisa kratern som fått folk att uttrycka sig som: har du acne? Eller har du kvar den där ännu. Sluta pilla för faaan, du kan ju få cancer i den där (sure!)
I buken är det cirkus, man skulle tro att det är två eller tre därinne som strider om utrymmet, för när det är vaket därinne, då jävlar är det stepkurs på mamma mage för hela slanten! Det är ju bra, att livet verkar starkt och friskt. Så får man en till liten D.A.M.P unge som får en att känna att man lever. Kommer ihåg när Li var riktigt bebis och låg på golvet med sina jämnåriga, de andra låg lite lamslagna och tittade omkring sig, Li fäktades för kung och fosterland med både armar och ben så hon vart anfådd och flåsade högt. Gullråtta! Imorgon ska jag och Li på privat ultraljud till Frankman. För nyfikenhetens skull, det skadar inte med ett extra utlåtande från en annan läkare. Och så får ju Li se, så besviken hon vart sist när hon inte fick haka sist.
Vecka 19+3
Bukmått: 83,5 cm - Vikt: 60,5 kg
Det var ju lite dåligt med ätandet i början, man va lixom inte så sugen på allt. Men nu jävlar är det bulle i ugnen och bulle i munnen lite hela tiden. Efterrätt är gott! Och de där biskvierna på Robert´s Coffee ropar på mig varje dag, så jääävla gott när man tagit en tugga och blandar den där krämen som finns i med det där sega kexet och bara tugga och snurra runt med smeten i munnen. Mmmm. Vi får se var detta slutar, kanske jag klår mina gamla 17 gravvakilon.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Försök att inte gå upp 30 bara!
Postat av: Camilla
Kan du inte skriva ner Chrilles mått oxå snälla =)
Postat av: Tessa
Chrilles mått, självklart, hur kunde jag glömma
:)
Bukmått: 87 cm - vikt: 78 kg
Det är ca -10 cm och -12 kg sen när jag väntade Li. D e grejer d.
Trackback