Inge roligt
Bäckensmärtorna i vänster bäcken driver fram tårarna på mig varje gång jag gör fel rörelse. Timmarna bara gjorde det värre idag på jobbet, och jag riktigt hojtade till av smärta, när de där vassa knivarna gröpte in i bäckenbenet på mig. Jag började klockan10, och redan vid två-tiden började Ann-Lis o Kicki schasa hem mig, men nej, jag vill ju jobba! Men det förvärrades snabbt, och klockan fyra så kunde jag inte vara kvar mer. För vare sig om jag stod i kassan och skulle ta en kasse gjorde jag rörelsen, så ögonen började glänsa, att ströva omkring i butikslokalen i sommarträngseln och städa hyllor framkallar rörelsen av alla sick sack banor man blir tvungen att gå. Det är när jag låser vänster ben och ska svänga vänster (som vanligt, friskt folk gör) som det känns, och det känns ordentligt. Istället borde jag trippa när jag ska svänga. Håller på o övar, men det är ju lite svårare att lära en gammal hund att sitta...
Ryggproblemen jag hade tidigare var INGET jämfört med det här. På måndag bokar jag akupunktur till BB. För jag blir inte på soffan, jag blir satan inga d. Jag VILL springa ner och upp till leksakslagret, jag VILL kunna busa och småspringa med Bianco och Li, jag vill INTE börja gå som en anka och gå med rynkor i pannan resterande 18 veckorna. Hoppas hoppas det blir bättre.
Svårt att hålla sig på bra humör, det här läget önskar jag ingen. Det är förjävligt. Tur att man har en prinsessa (som vid halv tio bad om att få somna på golvet, och gjorde det på 4 minuter, på sin jompamatta med en filt över sig. Efter massage, film och pop corn.) som varit en ängel HELA VECKAN. Och en sambo, som jobbar skiten ur sig dag+natt och nästan aldrig klagar.
Ursäkta mig, men fy fan vad jag är bitter nu. Måsta bara skriva av mig. Förhoppningsvis är nästa inlägg roligare.
Vet du nada om foglossning?
http://sjukvårdsupplysningen.se/artikel.asp?CategoryID=23029
-------------------------------------------
Klart man får klaga, varför ska man gå och "spela nöjd" och le när det är förjävligt?!?!
Sen när man klagat, skrivit av sig, gått ut och skrikit, lipat eller vad man nu väljer, så känns det kanske liiite bättre och förhoppningsvis kan man tänka att "det ordnar sig".
Jag själv har deppat rätt länge nu och varit neg på bloggen b la, men nu känns det bättre och jag kommer förgylla jenelibloggen med trevliga inlägg... tills nästa gång "livet suger" :)
Tack gulle, sjenns sjöönt att läsa sånt där.
Förstår din känsla av att vilja skrika... kommer ihåg mina försök att gå lång promenader =) runt kvarteret o funderingar vid grannen om jag kunde ringa efter skjuss... stackare , tycker riktigt synd om dig
Ja just ja! Du hade ju rejält. Nu minns jag dina storys, starckare
=) Men va d såhär tidigt eller var det i slutet? Det är ju lättare att acceptera när man har 20 kg+ i baggaget och har 1 månad kvar.
bra fråga...men det kändes aldeles för länge... cykla gick bättre... kanske kickbord eller rullstol till jobbet ?? =)
kram
Garv
