Man är väderbaserad
Jag blir så fascinerad av Chrille (ibland). Igår kväll lade jag in en önskan om att slippa föra till dagis. Så imorse fick jag vakna i lugn och ro, själv. Jag behövde inte klä på mig för att föra Li till dagis. Jag kunde sitta i nattlinne, äta frukost i lugn och ro, läsa tidningen. För Chrille fixade allt det där som brukar tillhöra mina morgonsysslor. Det spöregnade ute och så säger han:
-Jag vet! Ska vi GÅ till dagis med paraply???
Li svarar givetvis ja på den frågan. Själv skulle man inte ens tänkt nån annan tanke än att ha kapplöpning till bilen och kört de de få 100 metrarna det är till dagis. Det är bra att hon har en pappa som kan gå in i barnen värld ibland. Nej mera såna mornar tack. Men resterande arbetspass i veckan är ju väckarklocksbaserade. Fast jag tror jag ska byta ut fredagen till 12-20, för er som antecknat mitt schema =)
Jag vill ju att Li ska vara ute i alla väder, så det är tur att dagis finns. För jag kan säga, att jag går inte ut i snöstormen i -5 och busar. Näe, det ska va max -2 grader kallt, vindstilla, solsken, då kan jag gå på vinter pic nic. Annars kan jag gärna se på stormen från insidan av fönstret.
När Joel var mindre tog vi oss ut i alla väder, bara för att jag visste att han annars skulle gå upp i limningarna av att vara instängd inomhus! Nu kan jag tycka att "näh, det är så dåligt väder", men då underhåller han sig själv med nåt spel eller en film (tillåtet regniga dagar).
Men igår när Joel var hos Marcial och lekte, tog jag på mig 1 euros plastrocken från Sparhallen och så åkte jag och Hempi ut och cyklade till Dalkarby. Det ÖSREGNADE, t o m trosorna var blöta när vi kom hem. Men skönt var det!
