Bianco

Hon har fortfarande inte vuxit ifrån det jag trodde var ett tillfälligt infall av Spiderman-sjukan. Med lärdom av kusin Samuel, de större pojkarna på dagis och kanske Joel, så har Spiderman blivit den där häftiga symbolen som föser henne samman med grabbarna. "Jag har Spiderman pyjamas hemma" säger hon till grabbarna, hakar på och tycker sen att hon är en i gänget.



Nu har jag gått så långt att jag köpt Spiderman påslakan och dynvar till henne (hon hade bara ett eget set påslakan+dynvar från förut, så det behövdes ju iallafall -puh, godkänt). Jag kan inte räkna gångerna hon upprepat "jag är så lycklig" och "jag är SÅ glad" om den älskade gåvan. Känns ju ännu bättre när hon verkligen är överlycklig för ett sketet påslakan. Nu har hon, efter en timmes nåjs, äntligen fått gå och lägga sig och myser med Spiderman och ropar "jag är så glaaaad" i kudden med spindelnät på.

Hon e faktiskt cool.

----------------------------------------------------

Dagens förvåning No: 1
Såg att det var loppis på torget när jag cyklade hem från jobbet. Intressant tyckte ju jag.
-Ska vi åka till torget och titta på loppmarknaden? *fliiin*
-Nämmen jag skulle vilja gå och sova, jag är trött...
Glöm d.

Dagens förvåning No:2
När JAG var sugen på glass från Robert´s ( = MÅST ha glass NUU), men Li ville cykla på cykelkarusellen på torget.
-Ska vi gå till Robert´s och dela på en glass istället??? Frågar jag entusiastiskt med clownflin.
-Men glass äter vi på lördag, för så gör man. Jag vill cykla...
Ooops.