Bianco

Bianco har den senaste veckan tvelat att gå uppför trappan, vill inte ut på promenad, och skriker när man tar henne i famnen. Ringde till veterinär Rosalie i morse och fick en nyligen avbokad tid redan 10.15, rikigt flyt. Jag entrar den underbart fina nya Smådjursklinken i Godby. Wow, som på TV nästan  =)  Fint. Nämmen tjena Ramona! Där praktiserar hon, d visste jag ju int. Kul. Chattade lite med henne, och satte oss och vänta.

Lilla "Kacko" måsta sövas och röntgas. Eftersom första sprutan inte fick henne att dyna så kom de in med en till. Seega taaxxx. Resultat: 2 diskbråck i ryggen och 1 begynnande i nacken. Gissa om man fick nå dåligt samvete när man tänker tillbaka den senaste veckan hur man tvingat henne med irriterad röst, när hon strejkat nedanför trappan: "men kom dåååå" och när int d funka, med glad pipig röst: "ja komm då, kom kom kom, duuuukti". Och hon har småsegat upp för trappstegen. ENVISA, LATA TAX, har man då tänkt. Men de senaste dagarna har hon inte velat springa ens, då misstänkte jag att nåt bara måste vara fel.

Nu måste hon vara så stilla som möjligt i 5 dagar. Inget hoppande, inget trappgående, bäras med rak rygg. Smärtstillande, svindyra piller, som ska tas 2 ggr per dag och efter en vecka ska hon (förhoppningsvis) efter telefonkontakt med Rosalie, åter få börja röra på sig. Rosalie informerade mig om att det värsta som kan hända nu är att det går så långt att hon börjar bli förlamad i bakbenen och då finns det alternativ: Opereras i Helsingfors för så dyra pengar, att jag måste vara förberedd på vad jag gör för val. Men Bianco klarar det här, kanske hon har sån tur att hon är i skogen med moffa i december igen. Annars får hon opereras för svindyra summor i Finnlandet.

Nu är hon instängd i kök+badrum, så hon inte kan hoppa upp i sin (och Chrilles) favoritsoffa. Go Bianco!