Ett kärt återseende
Hoppade av vid trafikljusen Storag.-Ålandsv. Gick uppför Storagatan och då ringer Chrille, de har precis parkerat bilen hemma. Så jag bad dem komma och möta mig gåendes. Strax ser man de två, Lis sprudlande leende i famnen på pappa sin och skriker "JAG TÄNKER BUA ÅT DIG". När vi möts så kramas vi, fast Li bara ropar BU BU BUUUUU, bara att låtsas bli rädd =)
Jag hade verkligen lyckats med att hitta rätt saker till henne. Hennes ansiktsutryck när hon fick se Rostbröd med ost, gurka, skinka, tomat, en kniv och en tub låtsas majonäs, var som ett barn på julafton. Hon började tvärt laga smörgåsar.
Snobbennattlinnet: "åå, va fiiint". Och på Eckerö så hittade jag så passligt barnsmink och en egen sminkväska med Nalle Puh på. Ögonskugga och läppstift skulle hon ha på sig still natten. Nästan så jag hade glömt hur jävla gullig hon e.
Det är det som är det fina ju, att vara utan unge lite nu och då. Man uppskattar dem mer och kan ta fighterna lite bättre.
Men jag förespråkar inte vecka/vecka. Nä, usch. Mitt nästa barn ska ha en vettig farsa som man kan stå ut med, så ungen har två föräldrar på samma ställe.
såna stunder värmer i hjärtat o man undrar hur man nånsin kan ha varit trött på de små...raringarna
