Bianco

Första gången parken inte är på första plats. Det började redan när vi skulle göra matsäcken till parken, "mamma jag vill inte till parken" gnydde lilla Li. "Jag vill va med dig, jag vill kramas". Och så kramades vi. Packa matsäcken, äta lunch, kissa, klä på sig, kramades lite till, på cykeln, iväg till mommos jobbet och säga hej, och slutmålet parken. Det funkade bra de första 5 minuterna, tills hon och Fanny började rycka i samma spade, då var det kramdax igen. Jag skulle inte fastnat med munnen där, då skulle jag inte funnits där, och kramsjukan skulle inte varit lika stark. Men där satt vi på bänken och kramades, kanske 5 minuter, tills jag viskade:

"du har ju en blå banan i väskan (ett sånt där bananfordral ni vet), sen när du visar den för tanterna så kommer de nog att undra varför du har en blå banan, och du skrattar och visar att man kan öppna den, och de kommer bli såååå förvånade".

Li fnissade och gav mig en hejdå kram och gick tillbaka till sandlådan.