Min faster Lena Helsing är en av de härligaste personer jag känner. Hon bjöd mig och barnen till sin stuga, natten mellan måndagen och tisdagen. Det bjöds på supergod middag och efterrätt. Vi sov i gästrummet, barnen i hög- och lågsäng, och jag på en madrass på golvet. Alla sov som stockar. Hon är alltid glad, gästvänlig som få, humor i stora lass har hon också, och för att inte tala om hennes energi och effektivitet. Hon hade möblerat på terassen innan jag och barnen vaknat, o allt annat var tipp topp, trots att vi satt uppe till 02.45, hur fan kunde tiden gå så fort.


Mysig stuga de har, med uteplats i alla behövliga vädersträck.


UT PÅ SJÖN!


Det är tydligen kul att köra båt Lena.


Paja fisken.


Och när man måste kasta fisken tillbaka till sin mamma och pappa så blir d såhär.


Kajsa o Elsa


Jeff, jag och kusin Malin

Malin, hennes ena dotter (som lyckligtvis ärvt många av sin mors goda sidor) sov också över. Så vi fick uppleva ett och annat. Vi var ut och åkte båt, barnen fick köra, vi pilkade, med resultat av EN abborre, som Malin fick efter typ 2 minuter, sen inget mer. Så vi lade ut nät över natten och ett till på dagen. Så med oss hem hade vi 12 abborrfilér till middag, som faster snällt filéade på nolltid. Själv hade jag svårt att se de där fiskarna då de saknade inälvor och ena sidan bortskuren och ändå började den sprattla, huuuuujj. Har den ont!?!?!?


Godmorgon! Lycklig då han fick klättra upp och väcka Li.


Kläderna på i blåsten. Här är fasters o Kjells egna lilla sandstrand.


O så va d nakupelle igen.


Så var vi och tog upp näten och Lena skulle lära mig filéa abborrarna, o ja banga ju duktigt. Men hon hadde nog inga bara gjort de där bara tjugo gånger heller. Är man uppvuxen med 5 bröder så blir man nog sån där som rensar fisk, kör motorcykel, jagar etc.

Vi tackade för oss efter ett dygn, och åkte iväg passligt att se broöppningen i Lemströms kanal, Jeff somnade i brinken men vart pigg och nyter av segelbåtarna som gled förbi den öppna vägen, och så kom vi lagom hem till att hinna steka upp de superfärska middagsfirrana. Tack Lena (o Malin) för en superdupervistelse!


Hoh, nu ha ja blogga flera timmar. Mer imorn kanske, ska jobba lite på kvällen, ska bli roooolit!