Sista dagen för i år. Vi ska åter igen på delikat middag till Solberget, Loikas. Men vi skulle inte få komma förrän kl. sex, ingen hjälp behövdes alltså. Nehee, då får man väl fördriva tiden hemma då. Och jag övar på mitt nyårslöfte: 

sluta-tro-att städa-och-plocka-hela-tiden-hjälper.

Nu ska jag försöka acceptera de dagliga bomnedslagen, det är ju bara bombfritt någon timme ändå, och det är när när inte jag är hemma. Jag blir stressad och tokig av allt bråte som plötsligt är utspritt över heela lägenheten, dammråttorna som dyker upp timmen efter att man har dammsugit, sängen som blir smulig och oredig första dagen man har bytt till rent, spisen som är inoljad och sprättig trots att jag nyss fejat den glansig, köksbordet som aaaltid är flottigt, trots att jag torkade det när JAG var med och åt senast, int i fan tänker jag gå och torka efter andra iallafall.

Jag längtar tills det blir möjligt att operera den sortens brytningsfel som Chrille har på sina ögon. Att han oxå ser skiten och flotten när han inte bär sina läsbrillor, så man slipper PEKA och nåjsa på allt. Fast först och främst ska jag jobba på hur det är att leva i ett Hiroshima utan att försöka reparera. Andra klarar det ju å, varför skulle inte jag göra det?

GOTT NYTT ÅR ALLIHOP!

********