Bianco

Jag och Li kom hem från Familia kvart över sex ikväll. Tryckte i oss var sin tacowrap. Var femte minut kom frågan "ska vi dra på "swimming?" (så inte Jeff skulle förstå). Det hade kommit på tal och jag hade tänkt åka med Li, Jeff o Ankis dotter Sandra. Men jag lovade inget, då jag vet att det är en bra hållhake. Men tydligen inte den här gången.

1) Först tappar Jeff en hel jävla filburksjävel (ca 5 sek efter att jag påminnt honom med ett "försiktigt nu, att du inte tappar den" med sirap ut över köksmattan, den här helt utsprättad o utfläkt. Ni vet FIL, inte kul. Skura mattan, nästan så jag sku ha behövt lyfta bort 100 kilos bordet, men nu ligger väl istället vatten/fillösningen mellan stengolvet o mattan o jäser. Inte nog med att man redan var sent ute för ett Mariebadbesök, klockan var kvart i sju. Detta medförde ju minst 5 min försening.

2) När man servat mat i andra  o får äta själv. Då börjar "de andra" (som inte sett varann på hela dan dessutom) att strida om bagateller. Varningar utdelades.

3) När hela Mariebadväskan är packad och jag står med skorna på, slår det mig att simbrillorna ju inte är med. Jag ber Li springa upp o hämta dem, och även Sandras, som vi har lånat. Hon kommer ner med sina eeegna, o beter sig riktigt pre-teenigt o kaxigt "vaddå varför ska JAG hämta DERAS?"

Där var måttet rågat och jag vart så arg så jag börja lipa. Li börja lipa för att jag lipa, o Jeff börja lipa för att vi plötsligt inte skulle åka till Mariebad iallafall. Jag fick i nerverna, lämnade lipsillarna för sig själva och tog bilen o åkte till apoteket. (Chrille var på jobb). Där fastnade jag som tur var med munnen och var nog borta en kvart. När jag svängde in på parkeringen hemma o såg detta (se bild) så vart man genast varm i kroppen:


Sitter för sig själv med sin leksaksdator.

Varm i kroppen tills jag öppnar dörren o hör att han ju sitter vid sin dator o lipar "ja vill fara till Mariebaaad". Sen vart man kokhet o irri istället. Nåja. Det blev fort bra, alla glada efter kramkalas o lite diskussion hur och varför man beter sig på vissa sätt ibland. 

Lika bra att jag åkte till apoteket istället för att simma. När de är såhär lipiga o känsliga är de inte sig själva. De har något i kroppen, de är hostiga och blir förmodligen sjuka nu. Brukar se till att de är utvilade o mätta, så man slipper onödigt gräl o gnäll. Men detta var o-ondvikligt. E man inte riktigt kry, då blir man grinig. Gäller även vuxna. Ett simbesök skulle förmodligen lett till "barn bortskänkes".

Li är en så förståndig tjej och har jättesvårt att se mig sårad, ledsen, t.o.m arg. Vi avslutar alltid med att prata om vad som hänt och förlåter varann. Jag berättar att det är normalt att bete sig som hon gör ibland, men att det inte är trevligt. Att det är normalt att strida lite men väldigt viktig att förlåta och bli sams.

Jeff är superkänslig och tar till lipen såfort man härjar till. Han går själv till sin time-out plats toaletten. Där gråter han en stund tills det är dags för reunion, att bli sams. Ibland när jag märker att det börjar spåra ur brukar jag hota med ett jättehögt "Ö!!". Då hoppar han till lite o skärper till sig, han vill INTE att mamma ska bli arg.

De är helt jävla underbara ungar. Men SATAN va man kan få i nerverna på deras beteende emellanåt.PSYKEEE! Vilket ju är helt normalt. Alla erkänner det inte bara  ;)