Bianco

Jag fick lite jävlar anamma i mig idag och bestämde mig för att lämna Jeff hemma, ute sovandes i vagnen, medans jag åkte till stan på några snabba ärenden. Chrille satt hemma med sin arm och eftersom Jeff var mätt och sövd tyckte jag inte att det fanns nån anledning för mig att INTE åka. Skulle han vakna så är det bara att sätta tutten i mun, skaka lite vagn eller i värsta fall ta ett varv runt kvarteret med pruttnissen så han somna om. Mhm ja jojo, tyckte Chrille, som trodde han sku måsta försöka böka upp honom ur vagnen med en arm ifall han slog upp sina fina blå och sin högljudda mun.

Tänk hur man kan uppskatta att få åka till stan på ärenden BARNLÖS, så mycket så man knappt kunde sluta dra på mungiporna, det gick nåååågot smidigare kan jag säga. Springa hit och springa dit med båda händerna fria. Fick med mig 2 stora klädpaket som jag beställt (julafton YESS, blir dyrt av att måsta sköta ungarna själv ska han veta =)  från posten, en present med fritidsbyxor åt svägis som fyller år idag från Sportcenter. Tänkte nästan få ett fejkat motorstopp, bara för att få orsak att känna lite längre på den där ensam-feelisen. Väl hem, så var det slut på den feelisen och istället vart det växling från vagn till bilstol och på kaffe och kladdis till födelsedags...ehrm...barnet?

Och nu till action...
...väl där avslappnad med hämtningen ordnat för Li och Jeff fortf. sovandes. Då ringer Chrille och meddelar om ett samtal han nyss fått från dagis. Nån har kastat en sten i Lis ansikte, så hon måste åka till sjukhuset. Men vafaaan, just som man fasat, att ungen ska bli blind på ena ögat, eller nåt olyckligt. I det här fallet hade hon tur. Den stora stenen, som hon påstår va så stor så pojken måsta hålla den med båda händerna, träffade just under ögat, ett rätt djupt, blödande jack gapade när jag mötte en rödgråten, men tuff gullebrud i entrén på dagiset. Chrille lämnade jag i bilen, han skulle bara blivit sådär grå och vindögd. Faster Camilla hade skickat med kladdkaka till Li, så hon kunde glädjas åt påvägen till akuten. Gråten var slut, men hon fick tillbaka den när hon fick se Chrilles bleka min när vi kom till bilen. Vem skulle inte bli förskräckt av den (herregud hur han såg ut, som om han sett hennes öga hänga ut).

Medans vi väntade i väntrummet kom det sköna repliker bl.a:
"jag e nog duktig på att va på sjukhus jag, jag gråter int alls."

"jag har blivit biten av en apa", berättade hon för en annan väntande patient.
"då måsta jag få massa sprutor, och jag grät int alls, utan räkna bara nung, song sam, si, ha, håk, jet, pet, kao, zip".

Hon var så duktig, inte en tår, fast läppen började nästan darra när sköterskan stod och förberedde med en meganål som hon skulle applicera limmet med. Mamma jag ska viska dig en sak, sa hon och vinkade mig närmare med handen där hon låg på britsen dom har en nåål och pekade bort mot sköterskan. Men slappnade snabbt av då det vart förklarat att det bara var lite lim i den. Efteråt fick hon välja medalj, och hon valde en med en pirat på (trots att sköterskan höll fram alla flickiga som lilleskutt, bamse, prinsessor etc.) Sen fick hon välja middag (hemlagad korv m. bröd) och nån gåva (via Hallen och valde påskägg).

Imorgon kommer hon förmodligen ha svullet och blått öga. Och hon längtar att få åka till dagis och visa. Hon är då duktig våran Li.