Bianco

Vad hon går mig på nerverna mellan varven. Fröken Fräs asså.

Plockar man i diskmaskinen så står hon bakom mig och hänger mig i bältet, skrattar ju såklart och har skitkul. Själv sprutar svetten av frustration, när ska hon sluta?!? Mitt under de där stunderna då hon inte är i centrum slår hon till. Hon testar. På alla vis, om hon kanske kan få vara med på ett liiitet hörn. Fine! Plocka i diskmaskinen då! Nähä! D va inte lika kul. Sitter jag och skiter blir hon såå "mammy-sjuk" som hon har börjat med. Åååh, ut med dig unge!!! Hon vet ju att hon är jobbig, så hon tar inte illa vid sig, istället kan man glimta ett litet hånleende.

När jag skulle åka på box idag klämmer hon ur sig "mamma, jag vill BARA vara med dig", med ett litet flin. Då ligger Chrille (sedan 45 minuter tillbaka) i hennes säng, med hundraelva kramdjur på sig, fjorton låtsasplåster och tar låtsastempen, så sjuk. GÅ OCH LEK!!! Jag lirkar undan hennes lilla hand när jag försöker stänga innerdörren från utsidan, jag ser hur hon hånflinar och trycker emot med handen. Förbanna, jag trodde navelsträngen klipptes av för länge sen. Ska bli skönt att hon börjar dagis. Faktiskt skönt.

Jag var via Minimarket och fyndade lite efter träningen... Sista dagen vi säljer fastlagsbullar för i år, läste jag på en lapp vid kyldisken. Och jag som inte har ätit en enda! De såldes i två pack. Och man ska väl äta snabba kolhydrater efter träningen...jag följde det rådet  =) 

Jag hinner knappt sätta nyckeln i dörrhålet förrän Fröken Fräs är framme och omfamnar mig. Så glad! Så söt! Nu får hon kramas hur mycket hon vill. Och äta fastlagsbulle, fastän det inte är lördag, jag poppade glatt en påse popcorn och delade med henne framför TV´n, myspys. Om det var det dåliga samvetet som spelade, eller om jag bara hade blivit på bättre humör efter att jag slagit ur mig på Eva vet jag inte. Ju viktigare saker man utför, desto kramsjukare blir hon. Men en kram eller sju vid hemkomst är ju bara mysigt.