Simning. På gott och ont...

Mariebad. Det är ju för barnens skull man åker dit. För de ska ju tycka att det är kul. Men tydligen är min dotter inte som andra barn. När vi varit där en ½ timme råkade hon göra ett ofrivilligt framstupa dyk ner i bubbelpoolen, men det var inge farligt. Hon vart väl lite skraj. Men int fan är det en orsak att gnälla, lipa och vara missnöjd resten av simningen. Efter ca 30 minuters scitzofreniskt humör fick jag nog och gick bestämt upp med ungen. Nu e d slutsimmat! Arg höggravid mamma med stramt grepp om en stretande dotters handled, gnyende: "men jag e glad nu, jag e gla-a-aad nuuuu" (liiiiiiiiip). Suck vad TYPISKT, det är inte första gången hon blir fittig när vi åker och simmar. Tror jag ska sluta med det.

Första halvtimmen var trevligare. Susanna, Noah och Natanael var ju med, glada i hågen som vanligt. Li gjorde nytt simrekord (utan hjälpdon) och drog iväg "fyra meter" som hon säger, fast man kan dra bort ½ meter som hon kastar sig i början för att få starten. Tidigare har hon gjort 2-2½ meter. Framsteg framsteg. Hon åker ju i och för sig vartannat simtag med halva ansiktet under vattnet, men det räknas väl ändå, hon tar sig ju framåt.

Pv hem via Minimarket. Efter lite pic nic i omklädningsrummet och höjt blodsocker hade Li vid det här laget lyckats få sin mamma på bättre humör genom att själv vara sprudlande glad (scitzo) och frågade när vi parkerade bilen utanför butiken:

-E du glad nu mamma?
-Hmm, jag är nog fortfarande inte riktigt glad, lite besviken och lite glad e jag.

Inne på Minimarket var det ju smetat med folk. I kön, som sträckte sig ända till kyldisken, hör jag nedanför mig "pungsmör". Jag tittar ner mot Li med ett litet leende (kan man hålla sig??)

-E du jätte jätte glad nu mamma? Står hon med jätteflin (fejk) och är verkligen jätteglad själv.
-Mmm, muttrar jag.
-Men jag SER att dina ögon är glansiga och JÄTTE glada. PUNGSMÖR PUNGSMÖR PUNGSMÖR!!

*härligt barnskratt hörs och några fnissningar från kön*

-Nu ska vi vara vänner och pussas och kramas. Förlåt mamma, för att jag va sådär gnällig. (vi kramas och pussas)

Ja int fan kan jag vara långsint, även om jag försöker. Hon är nog härlig, trots att hon har sina humörsvängningar, undrar bara var hon fått de där berg- och dalfasonerna ifrån...



Kommentarer
Postat av: Jenny

Men asgarv! Jo, hon är nog frän hon där Fröken Fräs! var har hon fått det där "pungsmör" ifrån?
Joel har varit underbar och ljuvlig flera dar nu (peppar, peppar). Imorrn ska vi till Mariebad, hoppas jag slipper gnäll.

2007-08-30 @ 21:33:57
URL: http://jeneli.webblogg.se
Postat av: Tessa

Ja hon kom ju på det själv en gång när vi satt på Robert´s o fika. Pungsmör lixom. Det kom väl bara, och när jag tyckte att d va så roligt så har hon fortsatt med det.
Ja man tappar suget att åka o simma när d ska G N Ä L L A S. Satan va enerverande. Li är i en sur-period, utbrotten kommer plötsligt och går över (nästans) lika fort. Lycka till imorrn.

2007-08-30 @ 22:15:34
Postat av: Mia

Lochlainn har haft nagra psykutbrott ocksa o har borjat med att typ spotta o saga- Nu pppratar jag inga med dig mera!-Naaha du med da far du ga pa time out kan jag saga dig unge!Sen nar utbrottet e over sa sager han nar vi kramas- Forlat mamma det var inga meningen!Smaaaaalt.....se ungar

2007-08-30 @ 23:59:07
Postat av: Tessa

D där "nu leker jag inga med dig" brukar Li hota med. Mycky man bryr sig om d då. VA SKÖÖÖÖNT, lämna mig i fred då! Men nog fan va hon gullig när hon kom och sa morning och fnissade lätt imorse när jag fortfarande låg o sov.

2007-08-31 @ 08:55:49
Postat av: Camilla

När flickorna var små o de var riktigt riktigt sura då kom det..DU får INGA komma på MITT KALAS.. hur illa kan det bli va

2007-09-03 @ 13:51:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0